När man haft bra dressyrträning på egen hand

Faktum är att i kväll trillade polletten ner, hos Twisten alltså. Jag lastade och körde ner till ridklubben eftersom dressyrstaketet stod framme en sista kväll. Det har varit så himla svårt att få till en bra känsla inne på banan. Men i kväll hände det något! Jag hade hela banan för mig själv och började med att rida fram båda innanför och utanför staketet. Efter att ha ridit en ganska bra stund kändes det fortfarande inte bra alls. Jag började i alla fall med att rida lite programdelar, och efter en stund så var det precis som att polletten trillade ner. ”Aha, det är så det är, vi ska göra likadant som vi brukar fast innanför det lilla, vita , superläskiga staketet!

Ja ungefär så, för första gången kunde jag rida med innerskänkeln mot yttertygeln och hon gick kvar utan att slingra, krumbukta och hoppa till för minsta lilla,  det var en helt underbar känsla! Allt blir liksom så mycket enklare när häst och ryttare samarbetar. Det var så himla kul! Nu ska vi fortsätta träna och efter sommaren vill jag ut och tävla igen, men nu ska jag verkligen förbereda mig!

Att ta med sig det positiva från helgens tävling är ju såklart det bästa även om men lätt hänger upp sig på den negativa kritiken.  Men att domaren skriver ”Flott häst med förutsättningar” är ju fantastiskt kul! Jag vet att vi kommer lyckas så småningom, men det är fortfarande mycket hårt arbete kvar och ibland så misströstar man ju, så är det bara. I morgon blir det vila och på onsdag uteritt, på torsdag ska vi träna och det ska bli så himla kul!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera