Att släppa träningsprestigen

Många undrar hur jag hinner med. Ibland undrar jag själv hur jag hinner med. Men om jag tänker för mycket på hur och vad jag ska hinna börjar det bli jobbigt. Givetvis måste man ju ha en plan! Jag älskar ju struktur men det måste vara en struktur som ändå innehåller en viss flexibilitet.

Att ha egna hästar kräven naturligtvis även en hel del fysiskt arbete utöver ridning och hästarnas utbildning från marken. Mockning,  bära vatten och foder, se över hagarna, putsa utrustning. Sladda ridbanan, bära hindermaterial, koppla på och av transporten, fixa, trixa och dona helt enkelt. DET mina vänner är det som kräver muskelkraft och kondition förutom att sitta på en häst och rida för kung och fosterland i en timme. Och! Hästen går nämligen inte dit man vill bara av sig själv, det krävs lite mer än så tro det eller ej…..

För att orka allt detta måste jag ju träna min egen kropp. Styrka och kondition. Helst varje dag vilket naturligtvis inte går, knappt varannan heller men åtminstone var tredje dag. Det är rimligt. Min sjukdom kräver även att jag rör på mig och håller igång. Det hjälper hästarna mig med utan att jag tänker på det egentligen. Men muskelstyrkan måste jag ändå jobba lite på själv där emellan vilket jag även gör. Numera har jag släppt på prestigen. Skit samma om jag tränar armar, rumpa ben eller mage eller allt samtidigt, huvudsaken är ju faktisk ATT jag tränar! Ibland går jag, ibland springer jag och ibland kör jag olika övningar hemma. Det behöver liksom inte vara så komplicerat. Numera gör jag det jag känner för och tycker är kul. Jag är ingen elitidrottare som behöver minutiösa program och måltider som jag väger för att få i mig rätt mängd protein och kolhydrater. Jag är en vanligt människa som älskar hästar och gillar att vara utomhus och röra på mig. För det behövs inga specialprogram. För att jag ska känna motivation måste det vara kul och det måste vara rimligt att hinna med och orka det jag ska utföra. För att jag ska orka rida måste jag träna och det är motivation nog sedan gör det ju ingenting om kläderna sitter bra dessutom. Det får i alla fall mig att trivas och känna mig nöjd och med det kommer ju faktiskt motivationen.

Idag vilar hästarna och jag ser fram mot en motionsrunda av något slag i den underbara naturen i kväll!

Scilla

Kommentera