Med risk för att uppfattas som obstinat måste jag säga att det känns bra trots att jag inte har påskpyntat eller ansträngt mig det allra minsta….visserligen är det väl både pyntat och annat här hemma efter lust och årstid men ändå…..Efter att jag ridit, dressyrtrimmat idag inför tävling, så har jag iaf hämtat hem nytt påskris, till häst så klart vad annars när man har egen skog,  jag är nöjd och det är ju huvudsaken! Just nu är jag dessutom besviken på människor i min närmsta krets vilket innefattar både familj, vänner som nära arbetskamrater. Jag brukar inte vara så ärlig men så är det just nu och därav min frånvaro på bloggen de senaste dagarna. Ibland måste man helt enkelt få tid för eftertanke vilket jag haft minimalt med men ändå, jag måste helt enkelt skala av allt jag känner och bli mer som en man……eller? Det verkar vara enda sättet att överleva i denna hårda värld……rätta mig gärna om jag har fel och tips mottages tacksamt!!!!! Som sagt Gunvald, tag dig i akt……

I dag har jag varit på hälsoundersökning, det var nyttigt och ledde till eftertanke. Jag behöver minska i vikt, det visst jag redan, såååå tråkigt. Men! Konditionen var på topp, högsta betyg, minskar jag lite i vikt så ligger jag på högsta betyg även vad gäller kroppen och det är ju verkligen jättekul att höra! Min kurator som jag träffar med anledning av min sjukdom säger att jag inte ska tänka som jag tänker, dvs att jag ibland latar mig utan att jag i stället ska tänka att jag förebygger. Och det är ju klokt. Jag är utbildad beteendevetare och vet precis hur man ska göra och känner både till och igen tecknen på att det börjar gå utför och ändå är det så förbaskat svårt att ta hand om sig själv på ”rätt sätt”. Pliktkänslan tar oftast över…..jag har tidigare skrivit om ”Duktig flicka-syndromet” och det är en förbannelse, önskar verkligen att jag kunde ta lite lättare på saker och ting. Vad skönt det måste vara att kunna gå genom livet och inte bry sig så förbaskat mycket hela tiden……

……fotot ovan är taget en kväll vid sjön när vi sitter på flotten. Jag minns faktiskt inte riktigt när men jag minns att jag kände mig väldigt sorglös. Saknar den känslan…..

Häromdagen när jag satt och pratade med en kollega vilken jag ofta pratar med och har känt i några år sa jag om en annan person ” ja hon är ju i vår ålder”. Som väl var skrattade Emma och tyckte det var kul!

Idag fyller jag 47 Emma är 23 precis som min dotter…..jag gillar att ha kul, jag är effektiv och rationell i det mesta jag gör utan att slarva. Saker som är tråkiga gör jag helst med en gång, ogillar att skjuta upp sådant. Jag njuter mer av det som jag tycker om när jag vet att jag inte har en massa tråkiga måsten som ligger och väntar. Där är vi olika, det är bara så det är. Men alla kan vi förbättra det vi vill förbättra. Det är bara att inse att om man väljer att påbörja denna förbättring så kommer det att krävas att man anstränger sig. Det är det tyvärr inte alla som är beredda på.

I kväll kommer fina familjen hit, tyvärr inte yngsta sonen, David, han är ute på resande fot och jag saknar honom jättemycket! Men samtidigt är jag oerhört glad för hans skull, just nu vet jag inte riktigt var han befinner sig men hoppas höra av honom under dagen!

Tiden går, ibland går den sakta och ibland fort. När jag tänker tillbaka på min tid när jag var liten är det min mormor jag minns tydligast och det är därifrån jag har mina bästa barndomsminnen. Just idag saknar jag henne extra mycket…..idag är det två år sedan hon dog…….

Nu är det hög tid att ta tag i kvällens meny, återkommer lite senare!

Ha en fin dag!