När tiden inte riktigt räcker till

Fullt upp kan man säga. Helgen gick i rasande fart. På lördagen var vi iväg för att titta på ny bil, vi har två bilar som ska säljas för att maken har företagsbil, jag behöver ju såklart bara en men en som jag kan dra så mycket som möjligt med på B-körkort och helst med fyrhjulsdrift, diesel och automat. Vi har tittat på lite olika alternativ men först måste vi som sagt sälja min lilla röda pärla, en Peugeot 207 som varit min trotjänare, svårt att skiljas från denna lilla piggelin faktiskt. I söndags tvättade vi båda bilarna och idag har jag städat dem invändigt samt tagit lite foton för annonserna. Har tusen saker som jag vill hinna med men det gäller att ändå försöka välja med omsorg och ta det lite lugnt.

Imorgon är det fotodags på universitetet igen, måste uträtta lite ärenden först bara och helst hinna rida innan jag åker. Igår var jag med om en riktigt otäck grej. Det är halt, jag vet, men båda hästarna är skodda och broddade runt om, ett måste i vintertid. Jag red ut på Twisten och tog det lite lugnt, på väg hem halkade hon och gick omkull……jag flög åt vänster och rullade i snön samtidigt som jag hörde hennes hovar sparka på den isiga vägen, blev rädd att jag skulle få henne på mig…..vi tog oss upp på benen ungefär samtidigt och jag bet inte vem som var mest skakig hästen eller jag. Fy fan vad otäckt! Efter en liten check satt jag upp och red hem igen men jag var alldeles skakig en lång stund. Jag har ju som bekant åkt av flera gånger senaste tiden och vill verkligen inte slå mig mer. Dessutom är jag livrädd att det ska hända min häst något. Denna häst är en once-in-a-life-time-horse och betyder oerhört mycket för mig av många anledningar. Så, ta det lugnt säger jag bara, med eller utan häst……..

På onsdag ska jag åka för att besöka de här små godingarna, längtar……

Foto Marie Elisabeth
Foto Marie Elisabeth

Kommentera