Väl genomförd ryggoperation

Så kom den då till slut, dagen som jag både längtat efter och fasat för. I tisdags opererade jag min rygg. Nerverna mellan tre kotor har frilagts via ett snitt bak i ryggen. Jag var livrädd och hade katastroftankar om både det ena och det andra. Naturligtvis har jag även varit rädd för smärtan. Jag hade turen att få remiss till en klinik där det finns specialiserad ryggkirurg. Maken körde dit mig och jag var på plats prick kl 08.00 på fastande mage och nyduschad och tvättad med Descutan. När jag kom dit blev jag inskriven, ombytt och så lagd i en säng i väntan på operatonen.

Låg där och väntade och lyssnade på sköterskorna som diskuterade arbetstider och ersättning. Efter en stund kom läkaren som skulle operera mig in och det kändes skönt att få prata med honom. Efter att ha varit på toaletten fick jag gå in i operationssalen, utanför fönstret ligger IKEAS hämtlager. Det kändes så himla surrealistiskt att världen liksom bara pågick utanför som vanligt och att denna operationssal faktiskt är en arbetsplats. Jag fick ta av mig på överkroppen och sedan lägga mig på britsen. Sköterskan som sövde mig var jättebra och tog det lugnt och stilla. Syrgasmask på och sedan somnade jag av sömnmedlet som pumpades rakt in i blodet via en kanal i min ena arm.

När jag vaknade igen var jag helt säker på att jag försovit mig och att jag var på jobbet. Efter en stund blev jag flyttad in på avdelning där jag delade rum med en annan kvinna. Dåsig och trött, lite hungrig framåt kvällen. Gick upp på toa med hjälp av gåstol och det gick bättre och bättre. Tvättade mig och smörjde in mig så gott jag kunde. Och så skön känsla att äntligen få ta lite ansiktsserum och ansiktskräm samt vårdande olja i håret. Jag hade faktiskt packat med förstånd förutom att jag glömde öronproppar. Sov knappt en blund på hela natten på grund av att det var så mycket ljud och att jag hade svårt att komma till ro. På morgonen fick jag en god frukost……

Jag hade ett dränage i ryggen som sköterskan plockade bort tillsammans med kanalen in i handen vilket var väldigt skönt.

Men allt har verkligen gått jättebra. Inga nerver verkar ha tagit skada av att ha legat klämda dock vet man inte med säkerhet förrän efter några veckor upp till ett par månader. Den hemska smärtan som plågat mig är i alla fall borta. Jag har lite känselbortfall på framsidan av ena benet nedanför knät och ner till foten, ungefär som att benet liksom sover. Jag är ostadig och darrig i benen men jag kan gå och röra mig nästintill obehindrat förutom att jag naturligtvis har ont i ryggen och i snittet. Såå, såå tacksam och glad för att jag fått göra detta. Nu är det åtta veckors rehab och sedan hoppas jag kunna börja rida lite smått igen.

Vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med om dagarna. Är som sagt trött och orkar inte riktigt titta på TV eller läsa ännu. Men det kommer väl så smått. Imorgon är det i alla fall midsommarafton och den kommer jag tillbringa tillsammans med delar av familjen i en baden-baden-stol. Kanske kan binda någon krans om barnen plockar blommor, precis som en gammal tant. Spelar ingen roll, glad att kunna vara med och som sagt så tacksam att jag fått och vågat göra detta.

Kommentera