När man haft en kväll full av barndomsminnen

Hönshuset
Gamla hönshuset
mossavägen
Mossavägen
Stugan_ruveboda
”Stugan” som vi hade som lekstuga

Häromkvällen besökte jag min morbror och hans fru tillsammans med delar av min familj. Morbror bor på barndomsstället där även jag till stor del växte upp, hos mormor och morfar. För mig var det det bästa stället i hela världen! Jag har så otroligt mycket minnen därifrån och så har även min ena bror. Det man slås av nu när man är vuxen är att det känns som att allting har krympt! Det är ju pyttelitet, backen som man tyckte var enorm är ju jätteliten, mossavägen som sträckte sig från huset till evigheten tar man ju i ett tiotal kliv sedan är man i skogen som mest är en dunge, på min tid var det en urskog full av kostigar som jag kände utan och innan. Jag visst precis var smultronen fanns, var den första hasseln stod, i vilken stenmur man kunde göra de bästa fynden, var man lättast kom över bäcken osv osv. Jag måste ha varit en riktigt jobbig unge faktiskt. När mormor sa ”nu går ni inte dit eller dit…..” ja då var det ju just precis dit jag gick när hon vände ryggen till och dessutom drog jag med mig resten av barnaskaran…..Hrm, hon hade verkligen fullt upp min mormor, inte bara med mig förvisso utan även med fosterbarn och sommarbarn men ändå…..

Dock minns jag ännu hur goda kringlorna var, och det fanns precis hur många som helst, jag minns hur vattnet kliade på benen när vi satt i varsin stol utomhus och skalade potatis till middagen när det enda man ville var att åka och bada, hur det luktade tvål i badrummet där vi fick stå på rad innan läggdags för att tvätta fötterna, armarna upp till armbågarna och ansiktet till bakom öronen innan läggdags varje kväll, simskolebussen som hämtade oss vid järngrinden varje morgon och hur rädd jag var eftersom jag aldrig gillat vatten, eller i alla fall inte att vara under ytan vilket man ju var tvungen till eftersom det var märken man skulle ta….. Men jag minns även hur himla kul vi hade, hur vi åkte hölass, skrubbsår på knäna, åkning på sparkstöttingen om vintrarna när vi skulle hämta mjölken om kvällarna och hur arg mormor blev när vi kom hem med endast en skvätt kvar i mjölkspannen eftersom vi åkt rally ner för backen inte bara en gång utan många…….och hon skulle baka, jag visste såklart även var nyckeln till gamla affären fanns och varje gång mormor åkte till affären för att handla var jag inte sen med att hämta den och låsa upp för att leka grosshandlare några timmar innan hon kom hem igen fast jag mycket väl visste att vi inte fick vara där eftersom såväl golv som tak var dåligt.

Men, de allra bästa barndomsminnena har jag verkligen härifrån och det var med vemod jag tillbringade en kväll här, min mormor finns ju inte kvar i livet men alla de fina minnena av henne och mina somrar och vintrar bär jag med mig så länge jag lever……skogsväg

Numera är jag ju vuxen och en mer förståndig ”flicka” som även varit noga med vad mina barn fått och inte fått göra, och nu mer än någonsin inser man ju att det var med omsorg om oss som vi inte fick göra allt vi ville. Idag finns vare sig höns, kossor eller kalkoner kvar på gården däremot har morbror skaffat sig ett par bisamhällen. Även om jag är lite smyg för flygfäna så vågade jag mig fram och vi fick smaka på alldeles ny honung i form av honungskaka, en riktig delikatess……

honungskaka

Kommentera