När träningen äntligen blivit en vana igen

Nyss hemkommen efter en 7 km löprunda i mörkret fast med månen och hunden som sällskap. Grusvägar är perfekt att springa på nästan i alla väder. Det jobbiga är att det är så kuperat runtomkring där jag bor. Inte alltid man orkar hänga i så bra som man önskar. När det blir för jobbigt brukar jag sakta ner och gå faktiskt. Dock blir det alltmer sällan! I morgon är det lunchpass Bodypump igen, min favorit. Jag har två kvarter att gå till gymet där jag löst abonnemang för friskvårdspengen så det finns ingen ursäkt. Nu är jag i och för sig fast igen så det är mer en längtan än ett jobbigt måste. Hurra! Jag har nu jobbat 8 månader på mitt jobb och faktum är att det är först nu efter sommaren som jag känt mig tillräckligt hemma för att unna mig ett lunchpass då och då. Tack och lov har vi flexibla arbetstider så det brukar gå att få till det. Periodvis är det förstås för intensivt men man får ta en vecka i taget.

Igår var vi på klubbhoppning och hopprytterskan nådde säsongens mål och startade i LB, dvs 1,10 m för häst. Första rundan var sådär och hon var inte alls nöjd även om hästen skötte sig bra. Jag tycker det var strongt gjort att ladda om och gå in en högre klass och göra ett så bra resultat som de gjorde, två pet men om man ser till utvecklingskurvan så är det 3 månader mellan en bom på marken och LB vilket jag tycker är helt otroligt, fantastiskt bra!!! Nu blir det välbehövlig nedtrappning innan vaccination i slutet av månaden, en veckas vila och sedan blir det bara skogsridning och barbackaskritt till början på nästa år. Ska bli roligt att börja nästa säsong med de här erfarenheterna i bagaget :)

Silver o Eve

Hopprytterskan in action på absoluta favoritponnyn för många år sedan. Favoritponnyn heter för övrigt Silver Boy och är numera sällskapshäst och läromästare i dressyr :)

Kommentera