När det är gjort!

Så är det äntligen över! Igår var den hemskaste dagen på länge.  Det blev en dålig start på dagen då det visade sig att jag fått fel information av arrangören så att vi fick åka tidigare än vi tänkt. Efterhand blev jag så nervös att jag inte kunde fokusera. Men till slut var vi i alla fall i god tid och fick vår box.  Därefter fick vi mäta och id-kontrollera henne, 1,77 blev höjden. Betydligt mer än vi hade räknat med. När det var klart gick vi en runda för att vänja henne vid omgivningen. Vi gick in och tittade på löshoppningen en liten stund och gick sedan för att sadla och  ta ut hästen. Det började bra……

….sedan gick det raskt utför. Jag har förberett mig i månader och känner mig väldigt säker på både ridning, löshoppningen och visningen för hand. Det enda som egentligen bekymrade mig var att vi inte har övat på att rida tillsammans med andra hästar och det var där det blev problem. Stora problem. Hon är ju inte ”tittig” och rädd men hon kan bli väldigt busig och jag har ju haft problem med att hon har bockat mycket, dock har jag fått bukt med det och sista månaderna har det inte varit några som helst problem. Därför var jag inte alls beredd på det som hände, hon blev busig och lite istadig då hon inte ville gå från den andra hästen. När jag gick på henne med skänklar och spö krumbuktade hon sig tills jag helt enkelt ramlade av på framridningen. Det är ju så klart det som absolut inte får hända. Kan dessutom tillägga att det inte är särskilt bekvämt att falla 1,77 meter ner till marken…..Såklart blev jag rädd och väldigt osäker. De problem som uppstod var jag inte beredd på och jag är heller inte tillräckligt rutinerad och skicklig för att kunna lösa dem på plats. Evenemanget är stort nog som det är. Såklart är jag ju besviken. Men jag satt i alla fall upp igen och lagom tills vi skulle börja var arrangören tvungen att avbryta på grund av en olycka på treåringarnas ridprov. Detta innebar att vi fick sitta av för att invänta ambulanser som skulle in på området.

När det äntligen var vår tur att rida in på banan, man rider två och två, var jag så stel av skräck och så mentalt blockerad att jag knappt kunde rida. Detta avspeglas ju så klart på hästen vilket gjorde att det inte gick bra alls, därför valde jag att avbryta innan galoppdelen. Jättetråkigt men jag ville verkligen inte riskera att ramla av en gång till och denna gång inne på banan framför domarna……..Några fina bilder blev det i alla fall och ambulanserna och akutbilen är såklart bortklippta på bilderna……

Exteriörbedömningen resulterade i alla fall i 7,5 på typ, huvud, hals och bål samt 8 på extremiterna (benen). Det vi fick betyg på på ridprovet var skritten och traven som fick 6,5 vilket är betydligt lägre än jag räknat med. Men man får komma ihåg att det är dagsformen och det domarna ser just där och då som betygsätts. Man rider två och två och jag valde att rida efter den andra hästen hela tiden vilket gjorde att vi inte riktigt fick plats och kunde rida på framåt. Gångartsdomaren framförde dessutom att han såg att det fanns mer tryck under hovarna än vad vi kunnat visa samt att han sett oss galoppera på framridningen vilket är en liten tröst.

Foto: Åsa Blom Thulin
Foto: Åsa Blom Thulin

Dagens överraskning var hopprovet som genererade betyg 7 och hon hoppade max höjd och max bredd vilket jag aldrig hade kunnat tro. Jätteroligt!

På det stora hela får jag ändå vara nöjd med min insats även om det absolut inte gick som jag hade tänkt mig. Men nu vet jag å andra sidan vad jag behöver träna på inför hösten. Men först blir det några veckors välförtjänt vila för henne innan vi trappar ner inför betet, det känns viktigt att få ett bra avslut och det fick vi inte igår. Och jag, jag jobbar fem dagar till innan jag ska på S E M E S T E R!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *