Att tillåta sig att vara besviken!

Jag är besviken. Jag tänker vara besviken. Det finns stor anledning att vara besviken. Min tränare stöttar mig till fullo oavsett vilket beslut jag tar. Just nu behöver jag en paus från ridning och satsning. Jag jobbar två dagar till sedan har jag fem veckors semester. Det behöver jag. Jag hoppas på lite av en nystart efter sommaren. Med ett upplägg som är realistiskt både med hänsyn till mina förutsättningar vad gäller hälsa, jobb och hästar. Just nu vet jag inte riktigt vad jag vill……..Hästarna har varit mitt största intresse så länge men visst krävs det mycket både tid, energi och ekonomi för att rodda runt alltihopa och när det då inte ger något tillbaka förutom besvikelse känns det väldigt meningslöst. Nu har jag ju en unghäst som jag har tänkt ska fylla det tomrum som finns. Jag vill träna, utvecklas och tävla men har kämpat i motvind i så många år med en häst som inte är lämpad för denna uppgift. Det har tagit bort så mycket glädje, motivation och energi så många gånger så jag har tappat räkningen. Jag undrar hur det känns att rida en häst som går att rida och som går att utveckla. Jag hoppas jag får uppleva det innan jag ger upp hästeriet för gott. Ibland kan jag längta efter ett enklare liv där man inte är bunden sju dagar per vecka året runt. Det livet kan jag ju välja om jag vill men jag vet som sagt inte vad jag vill……jag vet dock att jag inte är beredd att offra min frihet för resten av livet. Jag vill så gärna uppleva känslan av att kunna träna, att kunna tävla och att kunna komma framåt. Att få kämpa på samma villkor som de som har en häst som går att tävla med. Det har jag ännu inte fått uppleva. Ett år i taget har jag sagt till mig själv i många år, just nu tvekar jag men samtidigt har jag min treåring som jag ska börja rida mer ordentligt efter sommaren. Självklart är jag glad för henne och självklart undrar jag ju hur vi kommer att utvecklas tillsammans, men just nu behöver jag bara få vara besviken och inte bestämma precis hur allt ska se ut. Jag måste ju få välja själv……om jag bara visste vad jag vill…….

ambivalenskorset

Trots att jag själv är utbildad beteendevetare har jag svårt att sortera i tankarna, det är ju så klart för att det är så mycket känslor inblandade. Jag har läst såväl psykologi, socialpsykologi, pedagogik som sociologi som jag har en kandidatexamen i. Min dotter, Fina Evelina, säger ibland att jag tänker för mycket och ja, det kan nog ligga en hel i det. Inte bra att överanalysera heller.

I morgon är en annan dag. Det får räcka så länge……

Kommentera