När det äntligen vänder
Sista året har känts riktigt jobbigt av olika anledningar. Ibland är det helt enkelt så att man måste göra en förändring. Jag har jobbat på detta en längre tid vilket tagit oerhört mycket tid och energi. Denna resa har varit oerhört tuff för mig på det personliga planet och därför har jag haft svårt att skriva här på bloggen då jag egentligen inte har kunnat eller velat skriva det jag verkligen vill säga. Så knäppt, det borde ju vara det som är det viktigaste men jag är noga med vad jag lämnar ut och inte. Det är skillnad på att vara privat och personlig har jag lärt mig. Jag har lärt mig mycket. Jag har lärt mig att var och en är sig själv närmast. Jag har lärt mig att man står ensam när det blåser. Jag har lärt mig att det inte alltid uppskattas att man är en stark, driven och kompetent kvinna. Jag har lärt mig att som stark, kompetent och driven kvinna ses man mer som en måltavla än som ett bollplank. På ett sätt är jag rädd att skriva detta just för att de ska vara negativt för mig på ett eller annat sätt, å andra sidan är jag inte en person som är rädd för att säga vad jag tycker och egentligen skulle jag vilja prata mer om sådant här! Det är det som driver mig framåt. Jag avskyr orättvisor, jag är lika konflikträdd som alla andra men om något känns riktigt fel så säger jag ändå ifrån för jag mår inte bra annars. Jag är alltför ärlig både mot mig själv och mot min omgivning. Jag är jag, jag står för det, jag står för det jag tycker och känner och jag står för det som är viktigt för mig. Så är det. Punkt.