Arbete – Marie Elisabeth

Att fokusera på det som är bra

19 februari, 2022 Marie Elisabeth Kommentarer 0 kommentarer

När jag jobbade som studievägledare direkt efter min examen som personalvetare fanns det en kurs på skolan som hette friskvård. Så himla bra och klokt med friskvård och inte bara sjukvård. Att fokusera på det friska och inte på det sjuka alltså. Att göra det friska friskare tilltalar mig och går ju att applicera på många saker. Just nu behöver jag fokusera på bra-vård och inte dåligt-vård liksom. Bytte jobb för drygt ett år sedan. Det var mitt i min mest smärtsamma period med Spinal Stenos och jag hade ännu inte fått svar på vad som var fel utan väntade på magnetröntgen. Nu i efterhand förstår jag inte hur jag bara tog mig igenom förra våren, det var hemskt! Jag var jätteglad för mitt nya jobb men ganska snart insåg jag att det inte riktigt var det var som jag hade förväntat mig på flera olika sätt. Jag har jobbat hårt och intensivt under stor press. För några veckor sedan var jag tvungen att uppsöka läkare och det visade sig att jag har alldeles för högt blodtryck. Så nu är jag ordinerad vila. Känns jättejobbigt att inte kunna jobba för det är ju det jag vill och lite det som är problemet också, att inte själv lyckas bromsa i tid.

Jag har varit hemma några veckor nu och jag är mest trött hela tiden och har fortfarande en hemsk huvudvärk. Jag tänker att jag ska fokusera på det som är bra, det som är roligt och så tillåta mig att faktiskt vila. Så får vi se hur lång tid det tar helt enkelt.

Det som är bra är att jag så smått börjat kunna träna igen, utöver sjukgymnastiken som jag gjort sedan i september. Det är verkligen jättekul även om det nu mest handlar om att bygga upp grunden igen. Detta kommer ju verkligen att hjälp till även i ridningen. Jag är fortfarande väldigt oliksidig och har inte full kontroll på vänstra benet som även är svagare. Men det blir verkligen bättre och bättre. Så det är jag väldigt glad över!

Idag ska jag laga lasagne, tänkte göra med färska plattor och förbereda så mycket som möjligt innan jag går ut i stallet. Ska rida båda hästarna idag, imorgon ska jag iväg och träna med Shiraz för första gången i år. Spännande. Sent i eftermiddag planerar vi att åka längdskidor, det är så himla kul och bra träning samt kul att göra något tillsammans.

När man haft en hektisk vecka

1 juni, 2018 Marie Elisabeth Kommentarer 0 kommentarer

Att jobba med HR innebär att den ena dagen inte är den andra lik. Man vet aldrig vad som kommer att dyka upp. Det kan vara allt från rekrytering, misskötsamhet, varsel, fackliga förhandlingar, statistik, löner, kommunikation och framför allt att jobba med chefsstöd. Jag tycker detta är ett väldigt roligt jobb. Det man ska veta är att det ser väldigt annorlunda ut beroende på vilken verksamhet man jobbar i. Jag jobbar för närvarande inom kommunal verksamhet vilket är helt olikt allt annat jag gjort. Jag lär mig massor och får verkligen vara med i alla frågor. Samtidigt känner jag avsaknad av produktivitet. Det är mer en förvaltande organisation och det är jag ovan vid. Just nu har vi ny förvaltningschef och det verkar trots allt som att vi har en spännande resa framför oss! Framtiden får helt enkelt utvisa hur det blir…..

Imorgon ska jag och T tävla igen, det känns verkligen inte bra alls. Hon är tjurig och stingslig och hur jag än försöker känns ingenting bra. Vi är anmälda till två klasser, LA:3 samt MsvC:1, har haft funderingar på att stryka mig hela veckan men tänker samtidigt att går det så går det, annars får det helt enkelt vara, orkar liksom inte kämpa längre…..Nästa helg ska Shiraz tävla men inte med mig på ryggen, min tränare ska hjälpa mig. Just nu känns allt motigt, jag har två hästar men jag kan liksom inte göra det jag helst vill med någon av dem av olika anledningar. Har god lust att byta båda mot en som kan uppfylla alla mina krav men det är ju näst intill omöjligt och ett hästjobb att ta sig an. Dessutom krävs det stora ekonomiska resurser som jag inte har……

Vill inte vara gnällig men så mycket jobb, tid, energi och pengar som jag lägger tycker jag just nu att jag får väldigt liten utdelning för min insats och så ska det ju inte vara.

Nu håller vi tummarna att jag lyckas hålla ihop det och att T är på bra tävlingshumör imorgon……

Att känna sig ambivalent

9 januari, 2018 Marie Elisabeth Kommentarer 0 kommentarer

Jag har en hektisk och komprimerad vecka så här direkt efter julledigheten. Men det var det värt :) Dock hade jag gärna sluppit lämna in bilen på verkstad eftersom det innebär att jag måste åka buss. Känner inte att jag har tid eller ro till det då det tar dubbelt så lång tid……Men jag krockade med ett rådjur en månad innan jul vilket resulterade i ett försäkringsärende, därmed bilen på verkstad nästan en hel vecka. Trodde de skämtade med mig först men icke…..

Har varit hos sjukgymnast för avstämning idag. Tänker mig att jag ska börja träna lite smått igen efter all rehab som jag gjort sedan i våras. Haft inflammationer här och var i kroppen som spökat och även fått en och annan spruta. Nu verkar det värsta vara över och jag satsar på att komma igång igen lite smått. Har ju gym ovanför kontoret och med lite vilja, planering och utnyttjande av flextid finns det goda förutsättningar att få till det på lunchen ett par gånger i veckan. Kvällarna tillbringar jag helst tillsammans med hästarna som vanligt ju. Behöver dock inspiration just nu, inspiration i form av energi, roliga övningar, ett bra upplägg och så mera sol och ljus så att jag blir piggare. Promenerade ner till stan och jobbet tidigt idag på morgonen och det var så himla fint om än rejält halt.

Strax innan jag kom fram till jobbet passerade jag Stadsbiblioteket, visst är det fint! Inbjudande att slinka in, köpa en kaffe och sätta sig och läsa en bok. Men det får bli en annan dag :)

Som den Våg jag är, det vill säga i stjärntecknet vill jag ju så gärna ha balans i allt. Detta är en ständig strävan för mig. På många plan har saker och ting blivit bättre. Jag känner mig starkare psykiskt och mentalt men inte fysiskt och det oroar mig. Att inte träna som jag vill och brukar är frustrerande. Jag trivs inte och jag är inte nöjd. Det känns som att jag latar mig. Ibland tänker jag att jag ska göra mina övningar men när jag väl ligger på golvet orkar jag liksom inte ta tag i det fast jag vet att jag mår så mycket bättre när jag ”sköter mig”. Jag vill men jag orkar inte, jag är stressad för att jag inte gör det jag måste för att må bättre men jag kan inte förmå mig. Det finns helt enkelt ingen energi över. Så klart kräver det mycket energi att byta jobb två gånger på ett år, bygga nytt stall, att saker i familjen förändrar sig, att ens älsklingshäst/träningskompis/tävlingspartner blir ”sjuk”, att privatekonomin tar stryk på grund av att arbetssituationen förändras, det tar tid att få ordning på det och det tar tid att få ordning på den obalans som jag känner, jag förstår det, men jag blir ändå frustrerad för jag vill ju må bra, jag vill vara nöjd och det stressar mig att jag inte känner mig nöjd trots att jag har det så bra egentligen…….Som Våg vill jag ju så gärna ha balans, säger jag något som är negativt vill jag ju balansera det med något positivt. Som sagt, jag vill inte klaga men jag skulle vilja ha ett recept på hur jag ska gå tillväga för att liksom ”bli mig själv igen”……jag saknar mig faktiskt……..

När man äntligen får jobba med det man vill

8 december, 2017 Marie Elisabeth Kommentarer 0 kommentarer

Jag är så glad att jag äntligen fått möjligheten att jobba med det jag vill. Strax innan sommaren lämnade jag motvilligt en tjänst där jag egentligen hade velat stanna. Anledningen till att jag lämnade var att jag inte hade någon möjlighet att utvecklas samt att det ledarskap som utövades inte var någon trevlig variant. Efter att ha dragit en riktig nitlott så har jag nu äntligen hamnat rätt. Rätt med tanke på arbetsuppgifter, vad gäller organisation så får tiden utvisa det. Efter tre veckor känner jag i alla fall att det blir roligare och roligare för varje dag. Jag är behövd, jag blir lyssnad på, jag blir respekterad, jag är delaktig, jag utvecklas och jag känner framför allt att jag kan utnyttja min kompetens. Jag vikarierar för en tjej som ska vara föräldraledig och det är perfekt. Jag behöver inte fatta några beslut eller bestämma mig för vad jag tycker. Anställningen är tidsbegränsad vilket innebär att det finns ett start- och ett stoppdatum. Lite som ett sabbatsår från karriären faktiskt. Nåväl, tiden får utvisa vad som händer men för första gången på flera år mår jag inte dåligt eller känner mig inte stressad på grund av jobbet….

Tillbakablick och funderingar

21 november, 2017 Marie Elisabeth Kommentarer 0 kommentarer

För ett år sedan väntade jag på julen men tyckte det var för tidigt för hyacinter och köpte hem en aprikosfärgad amaryllis i stället. Jag besökte Elmia horseshow tillsammans med ett par kompisar och vi bodde över på Huskvarna Stadshotell.

Jag var i Stockholm på tjänsteresa och gick på matvandring i Gamla Stan samt besökte Friend Arena och Sthlm horseshow. För två år sedan gick dagarna sakta, jag var sjuk, missade julmiddagen med jobbet i Stockholm och längtade efter julen. Vi letade häst men hittade ingen som vi ville ha. För tre år sedan kände jag mig riktigt, riktigt nöjd då jag varit på programridning med T med gott resultat.

För fyra år sedan stukade jag foten när jag var ute och sprang och oroade mig för att jag inte skulle kunna åka till Gran Canaria som det var planerat men det gick bra! För fem år sedan var vi på fest med en frimärkssamlare, en drillflicka, ett Kvinnaböske-fan, ett ofrivilligt skinhead, en iPad-fetischist, en lakritstjuv och en klocknörd. Vi hade riktigt trevligt och dagen efter mådde vi som vi förtjänade. Och för sex år sedan var vi fortfarande i full gång med att renovera huset. Såå skönt att det är gjort. Just nu är vi ju i full gång med stallet/verkstaden/maskinhallen och jag längtar verkligen tills vi får flytta in. Hästarna vilar ju, idag har hovslagaren varit här och därför tog jag ledigt. Underbart med ledig dag mitt i veckan. I ugnen står den sista plåten med lussebullar och fröknäckebröd…..

…..för övrigt har jag inte gjort så mycket mer än tagit det lugnt. Något jag blivit betydligt bättre på. När jag går tillbaka och läser mina inlägg inser jag att den förändring jag gjorde i våras var nödvändig men ändå saknar jag mitt gamla jobb. Ibland måste man gå vidare trots att man inte vill, nu hoppas jag att jag ska hitta min nya plats där jag kan utvecklas, trivas och stanna länge. Just nu känns det som att jag har tagit ett sabbatsår från karriären, på ett sätt skönt. Jag längtar efter att få brinna för det jag gör igen! Vad det blir får tiden utvisa……..men hur heller hur så känns det lite spännande!

När det äntligen blev lördag

5 augusti, 2017 Marie Elisabeth Kommentarer 0 kommentarer

Första arbetsveckan avklarad, inte vilken vecka som helst heller utan brytvecka som innebär lön och fakturering. Jag var så trött när jag kom hem igår att jag somnade redan klockan sju och vaknade inte förrän tio idag!!! Välbehövligt tydligen. Men! Det är riktigt tufft att lämna semesterbubblan…..

På förmiddagen hade vi byggmöte här hemma, arbetet fortskrider ungefär enligt plan och jag kan knappt bärga mig tills stallet är klart D:

På eftermiddagen skulle jag städa men vi fick välkommet besök av Ellie och Ellen med föräldrar, nåväl det är en dag imorgon också! Dock var jag tvungen att avvika efter ett par timmar för att träna mina hästar. Nästa helg är det tävling på agendan för T och mig och S ska igång mot nya mål…….. Det känns fantastiskt bra just nu! Vi trimmar på under veckan som kommer och jag utgår från att det kommergå superbt på lördag! OK? Ska göra mitt bästa…..

När det är fullt fart igen!

3 augusti, 2017 Marie Elisabeth Kommentarer 0 kommentarer

Working nine to five (läs åtta till åtta…..) kräver en hel del planering och insats. Särskilt när man ska hinna med ett stort hus, en trädgård, tvätt, handling, matlagning, umgås med familj och barnbarn och sist men inte minst att matcha inte bara en utan två dressyrhästar mot tävling. Jag är just nu ganska trött, senaste tiden har jag även varit inne i ett skov med min Bechtrews, det är tufft när det sätter in. Jag kan inte stå, inte sitta och inte ligga. Det känns absolut bäst när jag rör på mig. Jag började jobba i måndags och det är verkligen full fart, löner som ska attesteras, fakturor som ska skickas, medarbetarsamtal som ska hållas, anställningsavtal som ska skrivas, kunder och konsulter som ska hållas nöjda och så allt annat med det. Ändå känns det väldigt roligt, jag måste bara spara på mina krafter och lägga energi på rätt saker.

Denna veckan har det varit brytvecka på jobbet och då är det inte 8-5 som gäller, vi går hem när vi är klara helt enkelt. Jag är fortfarande ny i min roll och har ännu inte fått min introduktion men jag hankar mig fram…..jobbet är roligt, kollegorna är toppen och i organisationen finns det absolut potential. Jag älskar mitt jobb, dagarna flyger iväg och jag känner att jag har utvecklats mycket å kort tid. Idag och igår har jag även haft förmånen att jobba sida vid sida med Superwoman, hon är inte bara snygg, hon är j-ligt kompetent, vass och med skinn på näsan! En kvinna helt i min smak. En grym kollega från ett annat kontor som har stöttat upp vid brytdatum och det var guld värt!

Nåväl, idag blev det ingen ridning, igår gick min silverprinsessa som en dröm. Det känns ovanligt bra, nästa helg siktar vi på tävling igen efter sommarvilan. Svarta prinsessan ska få på sig skor igen nästa vecka, hon är smått uttråkad och vill mer än gärna ha uppmärksamhet, hon är verkligen trött på sommarlov, ha ha ha. Dock nyttigt, hon var väldigt trött i slutet på säsongen. Nu sätter vi nya mål, helst vill jag starta henne innan årets slut. Planen med Twisten (grå prinsessa) är att befästa tävlingsprestationen och att nästa år kvala till MsvB (i dressyr)!

Shit vad coolt, tänk att vi kommit så här långt……det trodde jag aldrig!

När man undrar vad man gett sig in på….

4 juli, 2017 Marie Elisabeth Kommentarer 0 kommentarer

Efter snart tre veckor på mitt nya jobb undrar jag vad det är som egentligen händer på arbetsmarknaden. Trots den nya AFS:en som trädde i kraft 31 mars 2016 verkar det stå sämre till än någonsin med såväl chefer som medarbetare.

Jag har precis lämnat en organisation som ska vara ett föredöme för de företag de ger daglig rådgivning till men som mörkar med att det vare sig finns något systematiskt arbetsmiljöarbete, några kommunicerade polycier eller riktlinjer för det interna personalarbetet. En hierarki som är skrämmande även för dem som på ett eller annat sätt har någon form av ansvar, visserligen bara på pappret men ändå. Ledarskapet som ”finns” utövas utefter maktbegär och kontroll och dagligen används ”management by fear” som ett sätt att kontrollera och styra de anställda i stället för att motivera och leda dem. Därför valde jag att lämna organisationen trots hotellövernattningar, middagar och aktiviteter som många gånger ser flashigt ut. Att dessutom vara kvinna i en sådan organisation är att lägga börda på börda. Jag anser att man måste respektera varandra på en arbetsplats oavsett kön och befattning, naturligtvis finns det många grundläggande värderingar som måste uppfyllas för att det ska vara trevligt men dessa två tycker jag stack ut på just det här företaget. Och! Jag var färdig helt enkelt! Jag är en person som vill utvecklas och som behöver utmanas för att komma framåt. Trots att jag påtalat detta och försökt ta för mig hände inget utan i stället uppfattades jag som ett hot. Jag har dessutom egna åsikter och vill gärna utveckla saker vilket inte alltid ses som positivt.

Istället för att titta på klockan och längta tills jag får gå hem (trots att jag hade utköpt övertid hade jag ingen som helst frihet att själv påverka mina arbetstider på grund av min chef) har jag nu knappt tid att vare sig gå på toaletten, äta eller utföra det som ålagts mig. Dock är det en väldigt speciell och utsatt situation som ingen hade förväntat sig, inte ledningen, inte de anställda och allra minst jag som nyss har påbörjat en tjänst. Samtliga befinner sig i chocktillstånd men ändå finns det faktiskt personer som såväl lyssnar in som tar tag i saker, tar beslut och faktiskt återkopplar……. Det är jag inte van vid och bara det känns ändå helt ok. Vad detta kommer leda till och om, hur och när jag kommer igenom det vet jag inte, det vet ingen. Tills dess är det bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Det enda jag vet är att jag kommer lära mig något av det…….sedan får vi helt enkelt se…….

När det är dags att vända blad

18 maj, 2017 Marie Elisabeth Kommentarer 0 kommentarer

Idag har jag varit ledig, helt ledig, hade glömt hur det känns. Igår var sista dagen som regionassistent på en bransch- och arbetsgivarorganisation inom bygg- och anläggningsbranschen. Och vad gör en sådan. Ja det kan man undra, i första hand är det rådgivning per telefon till företag i alla frågor som rör deras verksamhet, de flesta frågor rör de anställda samt det kollektivavtal som de tillämpar. Men vi hanterar även utbildningsfrågor, vi deltar på medlemsträffar, sitter med i yrkesråd, programråd och branschråd. På det stora hela en varierad tjänst men dock med tonvikt på administration vilket jag känner mig färdig med. Jag är redo att gå vidare till nästa delmål och kommer påbörja min nya tjänst som konsultchef på ett HR-bolag i mitten av juni. Ser fram emot att jobba med hela HR-processen men framförallt att jobba operativt.

Nåväl, även om jag längtat bort var det sorgligt att lämna mina kära kontorskollegor. Vi är placerade på ett företagshotell på Svenskt Näringsliv vilket innebär att vi delar kontor med ett antal andra förbund. En styrka och kul att ha kollegor runt sig. Nu har jag i alla fall lämnat kontoret med Växjös bästa utsikt för att flytta ”downtown” igen…..

Såklart bjöd jag på hembakat, pavlova med färska bär och receptet har ni ju fått förut.

För 2, 5 år sedan jag vann en telefontävling och nu fick jag äntligen min vinst, efter viss påtryckning skall tilläggas, dock inte från mig själv….

I postlådan idag låg även ett fint paket från en kär kollega, vad skulle jag gjort utan dig, vilken start på en helt ledig dag!

Fick många fina presenter, från kära kontorskollegor på kontorshotellet, från dotterbolag, från goa och kära kollegor, från styrelsen, från närmaste chefen……

……men företaget jag är anställd på har inte hört av sig…..överhuvudtaget…….

Det enda jag lämnade på kontoret var det här……

Och vad tar jag med mig? Att få ha varit en del av våra medlemsföretags verksamhet, att ha haft möjligheten att träffa och guida framtidens maskinförare. Att få möta så många entreprenörer, fina människor, nya vänner och fantastiska kollegor, det tar jag med mig. Jag har lärt mig mycket om mig själv. Igår blev jag utskriven från företagshälsovården där jag gått på samtalsstöd under drygt ett år på grund av stress. Jag tar med mig att jag är lyckligt lottad som har lätt för att knyta vänskapsband. Nu ska jag ta kväll, i morgon ska jag ha ledig lördag och på söndag åker jag på semester. Livet känns allt bra gott just nu, mot nya äventyr!

När man har ätit söndagsmiddag på en torsdag

4 maj, 2017 Marie Elisabeth Kommentarer 0 kommentarer

Intensiv men spännande dag på jobbet. Medverkade på ett frukostmöte kring digitalisering och ny teknik, är förstummad. Den nya tekniken kommer vare sig vi vill eller inte och det gäller att vara förberedd på förändringar, stora förändringar. Den nya tekniken kommer dock vara gammal innan vi hunnit utvärdera och utveckla den. Detta går i ett rasande tempo. Nya ord som jag lärt mig idag är VR, AR, MR, 360, immersive tech med mera med mera. Mer information om nätverksträffen finns här. Programmets höjdpunkt var Caroline Roth, egen företagare inom just strategiska lösningar inom virtual reality ; immersive tech. Makalöst inspirerande, stark, kompetent och cool kvinna. Fram för fler sådana, de behövs! De behövs överallt och hela tiden.

Vilodag för hästarna och städkväll för mig. Middagen blev husmanskost; mjölig potatis med sönderkokt stek, något av det godaste som finns, pressgurka, lingonsylt samt kokta grönsaker, mums! Det räcker till lunch på lördag med :) I morgon blir det lax med nypotatis och avokadosallad. Lovar dela med mig av det receptet, lite roligare än det andra jag lagat denna veckan. I morgon räknar jag med att stiga upp extra tidigt så jag helst hinner rida båda hästarna innan jag ger mig iväg på dagens uppdrag, mer om det i morgon!