Alla inlägg av Marie Elisabeth

när man funderar på nytt matbord

Vårt nuvarande matbord är ett hemmabygge. Det är ett jättefint bord men passar egentligen bättre ute än inne. Tanken är att faktiskt beställa ett nytt bord i stället för att bygga själva som omväxling och så ta ner ett av dessa hemmabyggda bord till bryggan vid sjön i stället. Jag har kikat runt i flera år och nu har jag äntligen bestämt mig. Drömmen är ju ett rustikt lantbord med svarvade ben……

Och så ska man ju ha stolar till det också. Idag har vi kopior på Eames Chair (se bilden ovan) som jag köpte billigt. De har hållit bra och är faktiskt väldigt sköna att sitta på så jag tror vi behåller dem men kanske blandar upp med lite annat.

Jag gillar verkligen bordet nedan från Qvesarum.…..

…..tycker det är helt perfekt faktiskt och går även att få måttbeställt. Det blir nog där det landar :)

när man äntligen börjar hitta tillbaka till sig själv igen :)

Trots mina ryggsmärtor och att jag har problem med att leva som ”vanligt” mår jag bättre än någonsin. Det känns som att det för första gången på länge är lite nerförsbacke. Det har varit många år av besvikelser och motgångar men jag känner nu för första gången på väldigt länge att jag är på en bra plats i livet.

För snart tio år sedan blev jag hemskickad från jobbet med panikångestsyndrom. Visserligen var det inte första gången i mitt liv som jag var ”nära stupet”. Det hände även innan jag började plugga då jag jobbade som marknadskommunikatör. Vid det tillfället hade jag en helt omöjlig arbetssituation som innebar ett rent självmordsuppdrag. Därefter jobbade jag i butik några år som vice butikschef innan jag började plugga. Kanske inte så konstigt att jag valde att utbilda mig inom beteendevetenskap, HR och organisationsutveckling! Eter min utbildning blev det återigen några tuffa år för att komma in på arbetsmarknaden. Nyss fyllda 40 med tre tonårsbarn, eget företag och en skogs- och jordbruksgård är det faktiskt inte helt enkelt att få till det. men det gick! Efter några år som studievägledare vilket inte var det jag tänkt jobbat med men som var väldigt roligt fick jag en visstidsanställning på en HR-avdelning en timmes resväg hemifrån. Det gick sådär. En avdelning som präglades av långtidssjukskrivna, korttidssjukskrivna, hög personalomsättning och med en ledning i ett annat land med ett synsätt och en kultur som gjorde att det krockade i mig och med mina värderingar igen. Samtidigt lades det på mig en ohanterbar mängd arbetsuppgifter. Utan introduktion och vägledning förväntades jag lösa sådant som ingen gjort innan. Jag sprang fortare och fortare ända tills luften tog slut. Jag blev då hemskickad och sjukskriven. Inte kul alls. Efter ett år av rehabilitering fick jag nytt jobb inom anläggningsbranschen, ett av de roligaste jobbet jag haft. Tyvärr hade jag en chef som kontrollerade allt jag gjorde i minsta detalj. Ledningen valde att titta bort och jag fick därför ingen stöttning trots att de flesta tyckte att det var fel. Han lyckades krypa in under skinnet på mig så att jag till slut inte såg någon annan väg än att sluta även om jag trivdes med jobbet. Men återigen krockade det med mina värderingar.

Efter en snabb runda in i bemanningsbranschen där jag återigen hamnade på helt fel ställe och faktiskt bad om att bli avslutad innan jag blev sjukskriven igen fick jag så nytt jobb inom offentlig sektor där jag jobbat som HR-konsult i dryga tre år. Jag har nog aldrig tittat på klockan så ofta som under denna tid. Det var inte för mig och jag trivdes inte men jag är glad för erfarenheten och allt jag lärt mig samt för det förtroende jag fick från de chefer jag stöttade. Oerhört lärorikt!

Idag jobbar jag inom fastighetsbranschen och jag stormtrivs. Ett högre tempo, mycket externa kontakter, frihet under ansvar och intressanta frågeställningar. Utmaning men ändå med stöttning och i en organisation med ett hjärta. Hur kul som helst!

Jag har äntligen energi över till annat även om jag jobbar mer än jag gjorde innan. Jag känner mig glad och jag går nu äntligen till jobbet med glädje, jag sköter oftast mig själv men har många kollegor runt mig om än på distans.

Det enda smolket i bägaren är min förbaskade rygg. Jag tycker dock att det är aningen mer hanterbart, men jag har också lärt mig hur jag ska röra kroppen och hur jag ska hushålla med min energi för att det ska fungera någorlunda. Jag aktar mig för att trigga igång smärtan. Så inga sjukgymnastikövningar för mig på ett tag. Lite försiktig ridning de dagar det känns aningen bra, men bara korta stunder.

Jag ser därför fram emot odlingssäsongen mer än någonsin. Ikväll har jag ritat upp min nya köksträdgård. Planerar för att få plats med mina 15 nya dahlior och för att flytta ut jordgubbarna och få mer plats till annat. Sååå kul!

Tyvärr är det ju minusgrader igen så det lär ju dröja även om jag tjuvstartat med pärlhyacinter och minipenseer i krukor utomhus. Idag på morgonen var det riktigt kallt. Inte ens Fritz ville stiga upp utan dröjde sig kvar i sängen mellan linnelakanen ;)

när det äntligen är dags att börja odla

Jag har satt mina första dahliaknölar i påsar på fönsterbrädan och det börjar komma lite rötter faktiskt. Jag har en Café au Lait, en Café au Lait Royal, två Ottos Thrill och så en som jag inte minns vad den heter.

Cafe au lait Royal foto via Klostra
Cafe au Lait, foto via Nelson Garden
Ottos thrill, foto via Zetas

Magiska blommor, nio knölar till är på väg hem till mig. Jag kommer förodla dem också inomhus för att få igång blomningen tidigare.

Vi håller just nu på med nya odlingsbänkar och det kommer bli en separat del för dahliorna i år samt en separat del för jordgubbarna som har en tendens att breda ut sig för mycket.

Har även planterat om en del krukväxter inomhus, de fulaste pelargonerna får flytta ut i juni, jag sätter dem i krukor så brukar de bli hur fina som helst efter ett tag. Har lyckats övervintra dem ovanligt bra i år faktiskt.

Jag har även satt basilika, kanelbasilika, sommarljus och jätteverbena som nu börjar komma upp. Måste komma ihåg att köpa fler småkrukor i papper, tycker det är smidigast att så frön i dem, det är så lätt att man skadar rötterna när man ska plantera om sedan men då slipper man ju ta bort krukan utan den följer ju liksom med till den större krukan. Ska sätta solros, tagetes mm inomhus också. Maken har varit snäll och ordnat med bänkar och lysrör i källaren så att jag äntligen kan förodla, har inte haft någonstans att ha det innan. När jag fått upp fröerna får de flytta ner i källaren där det är ljust och svalt, perfekt! Har även planer på att sätta igång en liten varmbänk nere vid stallet. Det blir virke över från odlingslådorna så det passar helt perfekt, sedan kan jag fylla dem med mina gamla dahliaknölar i stället till sommaren :)

När det har blivit mer hanterbart

I måndags för snart en vecka sedan var jag på på ortopeden hos läkare med min eländiga rygg. Jag har fått smärtstillande tabletter och är nu anmäld till operation, vet inte hur lång tid det kommer att ta och jag är fullkomligt livrädd. Men så här kan jag inte ha det. Jag vill egentligen inte ta tabletterna efter att ha läst biverkningarna men äter en väldigt låg dos och det har tagit bort det värsta ner mot benen och rumpan. Jag har till och med kunnat rida ett par gånger och det är så himla, himla roligt!

Jag har varit alldeles överlycklig över detta! Jag joggar fram henne i equibandet och igår skrittade jag även ner i skogen en runda efter ridpasset. Så härligt. Det har varit magiska solnedgångar dessa dagar så man vill ju vara ute så länge som möjligt!

Det ser ut som att vi odlar något förbjudet i källaren men det är bara mina pelargonsticklingar :)

när man kämpar på så gott det går

Känns inte särskilt hoppfullt just nu vad gäller ridningen för min del. Är glad för de tillfällen och dagar som jag klarar av att jobba hästen från marken. Jag har överlåtit Twisten helt i Fina Evelinas händer men finns såklart med från marken som tränare och coach. Jag jobbar Shiraz från marken och har väl klarat av att sitta upp ett fåtal gånger denna sidan nyår. Om en vecka har jag tid på ortodpeden. Magnetröntgen visade flera diskbråck samt Spinal stenos (dvs trång för nerverna i ryggraden) om jag förstått det hela rätt, det är därför det gör så satans ont och strålar ner i skinkorna och benen. Jag blir väldigt trött av att ha så här ont hela tiden. Och dessutom ovanpå min Bechtrews. Känns orättvist att jag fått så här dålig kropp men jag tänker ta mig fan inte ge upp. Avvaktar läkarbesöket på måndag och tar det därifrån.

Glädjer mig åt mitt nya jobb även om det är jobbigt att börja på nytt i denna situationen, det går ändå bra eftersom vi ska jobba hemifrån till största delen. Dock behöver jag vara på kontoret vissa dagar för att det ska funka nu i början. Nåväl, det blir int bättre för att man tycker synd om sig själv. Det gäller att försöka fokusera på det som är bra. Och det har varit en fantastisk vinter där jag ändå kunnat åka längdskidor vilket jag är väldigt glad och tacksam över…..

när man firat en 30-åring igen

Lördagen bjöd på Corona-anpassat 30-årsmingel vid fiskedammen i byn. Fina Evelina bjöd in till hockeyturnering, soppa och bubbel. Vi var inte så många, nätt och jämnt de närmaste men det räckte gott även om det så klart hade varit roligt för henne att få bjuda in vänner och bekanta till en större fest. Men nu är det som det är och det blev väldigt lyckat. Jag bidrog med surdegsfrallor och morotskaka. Vi fick en väldigt god gulaschsoppa som värmdes över elden. Tyvärr var det ingen vidare is men lite gick det ändå att åka. Jag fick dock avhålla mig med anledning av ryggen. Tur med vädret hade vi också, fick till och med en halvtimmes sol :)

En härlig dag med de allra bästa även om inte alla kunde vara med!

När man haft en skön söndag

Vi börjar verkligen få rutin nu! Sovmorgon, långfrukost framför Nyhetsmorgon vid köksön och sedan en kopp kaffe i soffan framför TV:n. Maken kör sina maskiner och grejar i skogen, jag grejar i stallet och rider, eller rider och rider, det går sådär……

På eftermiddagen skulle vi hälsat på en vän till mig för att se hennes stall, hästar och omgivningar men tyvärr blev det inställt. Vi drack kaffe och värmde lussebullar i stället och sedan åkte vi till Storbyn för att åka pulka med trollungarna. Så mysigt att vara ute i snön och leka. På vägen hem stannade vi till för att hälsa på familjens nytillskott som idag är exakt fyra veckor. Han behagade sova hela tiden även idag. Inte lätt att pricka in de vakna stunderna ;)

Tänk nu är vi farmor och farfar till inte bara två små trollungar utan tre! Inte klokt men såå mysigt och såå mysigt att ha dem så nära.

Igår kväll lagade vi middag utomhus, raggmunk med fläsk på Murikkan. Vi satt vid elden en lång stund och pratade och värmde oss. Tänkte ätit inomhus men det var så mysigt att vi satt kvar och åt utomhus i stället.

En perfekt lördagskväll helt enkelt så denna helgen kunde inte blivit så mycket bättre. Sista julledigheten innan jobb igen imorgon! Men det känns bra. Tyvärr är min rygg inte alls med mig. Att både försöka rida och sedan försöka åka pulka är inte särskilt smart och nu är det värre än någonsin. Intar viloläge under en filt resten av kvällen och instruerar maken till att laga middag som jag förberett. Ikväll äter vi koreansk lax med soyastekt broccoli. Ett recept jag såg på Nyhetsmorgon häromdagen. Det luktar väldigt gott i köket just nu!

När man inte gör det man ska

Idag ska jag städa men har fastnat framför Youtube och olika klipp på dressyrträningar. Lusläser och tittar på allt jag kan hitta om galoppombyten just nu. I onsdags var en stor dag då jag äntligen, äntligen fick till det på Shiraz. Efter att ha tragglat en lång stund på olika vis förstod hon äntligen vad jag ville eller om man vänder på det, jag var tillräckligt tydlig med hjälperna så att hon förstod! Så lycklig! Vi skrittade ner till skogen och tillbaka i snön, vågade inte rida längre ner då jag inte fått i broddarna. Det är alltid svårt i början innan man fått till gängorna i hålen ordentligt såvida hästarna inte är nyskodda såklart. Fick ta gamla broddar så länge men de ska bytas idag då jag köpte en hel paket igår. Så räcker det till båda hästarna. Idag ska jag rida båda hästarna själv, så gott jag kan i alla fall med anledning av ryggen och det blir lösgörande arbete och bytesträning på ridbanan innan en skogstur för båda två. Såå roligt!

Men först städning innan det roliga! Det trista är att jag igår fick besked om att min röntgen är framflyttad till slutet av januari då magnetkameran är sönder. Otur såklart men bara att härda ut, så glad att jag iaf nästan kan rida igen även om det känns långt kvar och så mysigt med vinter!

Sjukgymnastik, mormorsrutor och lite ridning

Jag har fått tid för magnetröntgen redan nu på söndag vilket jag är väldigt glad för. Var hos sjukgymnasten igår och är inte rekommenderad att sluta rida, tvärtom. Men jag måste lyssna på kroppen och ta det försiktigt. Jag red Twisten på banan och hon kändes jättefin. När jag skulle träna på bytena så gick det inte alls. Efter lite funderande och utvärdering gjorde jag det på ett annat sätt och vips så fattade hon och hon var så himla duktig så vi skrittade ut i skogen i stället. På hemvägen galoppperade jag upp mot stallet hon har alltid så bra bjudning där och vips så gjorde hon ett antal byten av bara farten. Hon är så lättlärd och överambitiös och jag blir alldeles varm av lycka. Tänk att jag utbildat henne alldeles själv så här långt. Trots att det inte blev den tävlingskarriär jag önskat (även om jag inte gett upp hoppet) så är det fantastiskt kul att ha en sådan fin häst att rida och lära sig på.

Jag hade bestämt mig för att åka ner till ridhuset med Shiraz så jag lastade in henne och körde dit. Jisses vad hon tyckte det var kul, det är ju så klart annat med den stora ytan mot min bana här hemma och riktigt lyxigt att rida inomhus. Bytesträningen gick inte bra alls då jag har mycket svårare att sitta med i rörelsen på henne, allt är ju så ofantligt mycket större, minsta skutt gör ju att det drar i ryggen så jag fick ge upp.

Idag snöar det. Det blir nog joggingpass på banan och skrittrunda i skogen för båda hästarna om ryggen håller sig i schack. Jag ska göra mina övningar och sedan hålla mig i viloläge under en filt i soffan med min virkning. Fick ett ryck och började sticka mormorsutor av restgarn häromkvällen, helt klart beroendeframkallande och det finns ju helt fantastiska filtar gjorda av dessa …

Foto Pinterest
Foto Pinterest

….men så många orkar jag nog inte göra.

Jag valde att börja med enkla enfärgade och jag hittade mönster till det hos Karins Bloggiblogg

Tänker att jag ska göra vita och blåa också och sedan virka ihop med vitt och en vit kant runt. Blir en perfekt babyfilt till våren :) Sedan kanske jag ge mig på flerfärgade och med annat mönster……

När man försöker anpassa sig och det går sådär

Började dagen med dubbel dos tabletter vilket var dumt då jag blev snurrig. Sista dagarna har jag haft djävulskt ont. Stretchade, gjorde sjukgymnastik, städade ut julen förutom stjärnor och ljusstakar, de får vara kvar lite till. Vilade och tittade på Kittels dressyrskola, något jag ägnat mig åt i vintern. Vet inte hur många gånger jag sett klippen nu. Läste teori, dvs ridlära föra att vara helt säker på hur man introducerar galoppombyten för hästen vilket är min plan för första halvan av 2021 tillsammans med att sätta skolorna. Har varit så ledsen för att jag inte kunnat rida. Efter att ha stretchat och sjukgymnastiserat trotsade jag smärtan och gick ut i stallet. Det gick ganska bra till en början. Jag har laborerat med längden på stigläderna för att minska krampen i ryggslutet och neråt. Efter lite uppvärmning på ridbanan skrittade jag ner i skogen och till sjön, hon var väldigt laddad och på hugget så på vägen hem travade jag lite igen och försökte hitta ett ”bra sätt” att sitta på i sadeln. Till slut lyckades jag och då kunde jag rida en stund till hemma på banan. Så himla glad för detta även om jag haft ont i kväll. Tog ett varmt bad vilket ju är skönt för stunden men sedan sätter det ju i igen. Hoppas i alla fall att det inte blir värre tills imorgon utan att jag kan rida igen. Runstreaken får dessvärre utebli för min del, tror till och med att det var den som triggade igång det hela. Hur eller hur, tre-fyra byten lyckades jag få till så nu är jag riktigt mallig!

Ser fram emot morgondagen :)