När man undrar vad man gett sig in på….

Efter snart tre veckor på mitt nya jobb undrar jag vad det är som egentligen händer på arbetsmarknaden. Trots den nya AFS:en som trädde i kraft 31 mars 2016 verkar det stå sämre till än någonsin med såväl chefer som medarbetare.

Jag har precis lämnat en organisation som ska vara ett föredöme för de företag de ger daglig rådgivning till men som mörkar med att det vare sig finns något systematiskt arbetsmiljöarbete, några kommunicerade polycier eller riktlinjer för det interna personalarbetet. En hierarki som är skrämmande även för dem som på ett eller annat sätt har någon form av ansvar, visserligen bara på pappret men ändå. Ledarskapet som ”finns” utövas utefter maktbegär och kontroll och dagligen används ”management by fear” som ett sätt att kontrollera och styra de anställda i stället för att motivera och leda dem. Därför valde jag att lämna organisationen trots hotellövernattningar, middagar och aktiviteter som många gånger ser flashigt ut.  Att dessutom vara kvinna i en sådan organisation är att lägga börda på börda. Jag anser att man måste respektera varandra på en arbetsplats oavsett kön  och  befattning, naturligtvis finns det många grundläggande värderingar som måste uppfyllas för att det ska vara trevligt men dessa två tycker jag stack ut på just det här företaget. Och!  Jag var färdig helt enkelt! Jag är en person som vill utvecklas och som behöver utmanas för att komma framåt. Trots att jag påtalat detta och försökt ta för mig hände inget utan i stället uppfattades jag som ett hot. Jag har dessutom egna åsikter och vill gärna utveckla saker vilket inte alltid ses som positivt.

Istället för att titta på klockan och längta tills jag får gå hem (trots att jag hade utköpt övertid hade jag ingen som helst frihet att själv påverka mina arbetstider på grund av min chef) har jag nu knappt tid att vare sig gå på toaletten, äta eller utföra det som ålagts mig. Dock är det en väldigt speciell och utsatt situation som ingen hade förväntat sig, inte ledningen, inte de anställda och allra minst jag som nyss har påbörjat en tjänst.  Samtliga befinner sig i chocktillstånd men ändå finns det faktiskt personer som såväl lyssnar in som tar tag i saker, tar beslut och faktiskt återkopplar……. Det är jag inte van vid och bara det känns ändå helt ok. Vad detta kommer leda till och om, hur och när jag kommer igenom det vet jag inte, det vet ingen. Tills dess är det bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Det enda jag vet är att jag kommer lära mig något av det…….sedan får vi helt enkelt se…….

Kommentera