När man äntligen börjar hitta tillbaka till sig själv igen :)

Trots mina ryggsmärtor och att jag har problem med att leva som ”vanligt” mår jag bättre än någonsin. Det känns som att det för första gången på länge är lite nerförsbacke. Det har varit många år av besvikelser och motgångar men jag känner nu för första gången på väldigt länge att jag är på en bra plats i livet.

För snart tio år sedan blev jag hemskickad från jobbet med panikångestsyndrom. Visserligen var det inte första gången i mitt liv som jag var ”nära stupet”. Det hände även innan jag började plugga då jag jobbade som marknadskommunikatör. Vid det tillfället hade jag en helt omöjlig arbetssituation som innebar ett rent självmordsuppdrag. Därefter jobbade jag i butik några år som vice butikschef innan jag började plugga. Kanske inte så konstigt att jag valde att utbilda mig inom beteendevetenskap, HR och organisationsutveckling! Eter min utbildning blev det återigen några tuffa år för att komma in på arbetsmarknaden. Nyss fyllda 40 med tre tonårsbarn, eget företag och en skogs- och jordbruksgård är det faktiskt inte helt enkelt att få till det. men det gick! Efter några år som studievägledare vilket inte var det jag tänkt jobbat med men som var väldigt roligt fick jag en visstidsanställning på en HR-avdelning en timmes resväg hemifrån. Det gick sådär. En avdelning som präglades av långtidssjukskrivna, korttidssjukskrivna, hög personalomsättning och med en ledning i ett annat land med ett synsätt och en kultur som gjorde att det krockade i mig och med mina värderingar igen. Samtidigt lades det på mig en ohanterbar mängd arbetsuppgifter. Utan introduktion och vägledning förväntades jag lösa sådant som ingen gjort innan. Jag sprang fortare och fortare ända tills luften tog slut. Jag blev då hemskickad och sjukskriven. Inte kul alls. Efter ett år av rehabilitering fick jag nytt jobb inom anläggningsbranschen, ett av de roligaste jobbet jag haft. Tyvärr hade jag en chef som kontrollerade allt jag gjorde i minsta detalj. Ledningen valde att titta bort och jag fick därför ingen stöttning trots att de flesta tyckte att det var fel. Han lyckades krypa in under skinnet på mig så att jag till slut inte såg någon annan väg än att sluta även om jag trivdes med jobbet. Men återigen krockade det med mina värderingar.

Efter en snabb runda in i bemanningsbranschen där jag återigen hamnade på helt fel ställe och faktiskt bad om att bli avslutad innan jag blev sjukskriven igen fick jag så nytt jobb inom offentlig sektor där jag jobbat som HR-konsult i dryga tre år. Jag har nog aldrig tittat på klockan så ofta som under denna tid. Det var inte för mig och jag trivdes inte men jag är glad för erfarenheten och allt jag lärt mig samt för det förtroende jag fick från de chefer jag stöttade. Oerhört lärorikt!

Idag jobbar jag inom fastighetsbranschen och jag stormtrivs. Ett högre tempo, mycket externa kontakter, frihet under ansvar och intressanta frågeställningar. Utmaning men ändå med stöttning och i en organisation med ett hjärta. Hur kul som helst!

Jag har äntligen energi över till annat även om jag jobbar mer än jag gjorde innan. Jag känner mig glad och jag går nu äntligen till jobbet med glädje, jag sköter oftast mig själv men har många kollegor runt mig om än på distans.

Det enda smolket i bägaren är min förbaskade rygg. Jag tycker dock att det är aningen mer hanterbart, men jag har också lärt mig hur jag ska röra kroppen och hur jag ska hushålla med min energi för att det ska fungera någorlunda. Jag aktar mig för att trigga igång smärtan. Så inga sjukgymnastikövningar för mig på ett tag. Lite försiktig ridning de dagar det känns aningen bra, men bara korta stunder.

Jag ser därför fram emot odlingssäsongen mer än någonsin. Ikväll har jag ritat upp min nya köksträdgård. Planerar för att få plats med mina 15 nya dahlior och för att flytta ut jordgubbarna och få mer plats till annat. Sååå kul!

Tyvärr är det ju minusgrader igen så det lär ju dröja även om jag tjuvstartat med pärlhyacinter och minipenseer i krukor utomhus. Idag på morgonen var det riktigt kallt. Inte ens Fritz ville stiga upp utan dröjde sig kvar i sängen mellan linnelakanen ;)

Kommentera