Huvudet säger spring men när jag springer står kroppen kvar…..

Utmattad, såväl fysiskt som psykiskt. Det är hemskt när man vill men kroppen inte lyder. För första gången i mitt liv har jag faktiskt gett upp, just nu orkar jag inte bry mig om hur det går eller om mitt CV. Jag har kämpat så länge, att vara visstidsanställd eller att jobba som vikarie är verkligen skit. Man är inget värd och man räknas inte. En tillfällig resurs som man kan lägga på saker som ingen vill göra eller som ingen hinner. Jag är så trött på detta. Måste få lov att skriva av mig. För stunden känns det som att jag valt helt fel och att jag kämpat till ingen nytta men så är det väl när det känns nattsvart. Jag blev uppmanad att sjukskriva mig en vecka och har fått en tid hos företagsläkaren. Just nu orkar jag inte ens oroa mig längre, har gått med panikångest och strypgrepp för länge och nu kan jag inte tänka klart längre. Måste få vila, önskar jag kunde stänga av huvudet. Tack gode gud för min familj och för vårt gemensamma hem, skogen, hästarna, hunden och sjön. Just nu behöver jag bara få vara och slicka mina sår……..

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *