Etikettarkiv: Personligt

Ja, men jag försöker ju!

Ibland känns det som att vissa människor inte förstår! Ibland känns det som om vissa människor inte har något minne…..och ibland känns det som att vissa människor inte har någon självinsikt! Tack gode gud att jag inte är en av dem! Eller är jag det……Det får jag inte hoppas. Säg till mig i så fall! Enligt ett personlighetstest jag nyligen gjorde är jag sträng mot mig själv och jag tillåter mig inte att göra fel. Det kan nog stämma. Jag har alltid haft höga krav på mig själv och gillar inte när jag gör eller har fel. Sedan kan det så klart bero på i vilket sammanhang. Ibland vill man, men det går helt enkelt inte! Någon som känner igen sig?

jag

När det är dags för ny vårjacka!

Hittade den här snygga lite preppy vårjackan inne på Lindex i går. Kändes som att det var precis vad jag behövde…….jacka_fra jacka

Foto via Lindex

Av Lindex märke Holly & White och kostar 599 kronor, finns även i grått och blått, dock var det väldigt få kvar i grått och jag tror att jag knep den sista i vitt. Nu trotsar vi det sista av vintern och välkomnar våren tycker jag!

Uppiggande i denna hemska sjuka som jag fortfarande lider av. Har haft fullt upp på jobbet denna veckan och inte prioriterat att vara hemma och vara sjuk men i morgon ska jag i alla fall jobba hemifrån. Har mycket att göra och förlorat ett par dagar på grund av datorbyte. Känner mig matt och orkeslös och önskar inget hellre än att jag ska orka rida i morgon för jag vill så hemskt gärna träna på lördag. Inte alla som förstår hur jag ens kan tänka tanken men jag har väntat på det här i 9 år……

Nu blir det film i soffan här, i morgon hoppas jag att jag verkligen är ordentligt på benen igen!

När man kommit en bit på vägen del 2

Mitt första så kallade ryggskott hade jag i tonåren, därefter har jag haft otaliga sådana. Läkare har ordinerat värktabletter och sjukgymnastik och till slut slutade jag söka hjälp när jag hade ont. För femton år sedan blev jag riktigt illa däran efter att ha varit hos en naprapat, därefter tog jag kontakt med en läkare och krävde en röntgen. Samma visa, sjukgymnastik och värktabletter, men för första gången upptäckte jag att jag faktiskt blev bättre med hjälp av träning. Under vissa perioder hade jag dock så ont att jag till och med slutade rida. Som alla småbarnsföräldrar också vet är det inte alltid lätt att få till det så kallade vardagspusslet, när jag dessutom började studera på universitetet blev det om möjligt ännu svårare att få ihop det även om barnen nu var relativt stora. Trots att det varit upp och ner genom åren har jag ändå förstått att egen träning är det allra bästa mot denna typen av sjukdom, även om det gör ont blir det oftast bättre, i alla fall om man tränar med förstånd vilket jag i och för sig inte alltid gjort. Att skippa träningen vare sig det är rörelser man gör hemma på egen hand, en promenad, löpning, stretch eller gruppträning är faktiskt det sämsta man kan göra och leder i förlängningen till att man inte heller kan göra det man tycker är roligt!

Värt att fundera på! So, just do it and enjoy!

nike1 nike2 nike3 nike4 nike5Foto via Nike.com

 

När man har kommit en bit på vägen

Det här kan låta helt befängt men ibland är det negativt att ha en stark och vältränad kropp, det syns helt enkelt inte att man har ont. Det märkliga är att när svaren på röntgen väl kommer så reagerar man, det är ju inte så att jag har dolt att jag har ont, ont har jag haft i hela mitt liv i stort sett. Dock lär man sig att hantera det och att leva med det för att man faktiskt måste, det finns ju inga andra alternativ. När jag läser läkarintyget jag fått känns det ändå inte riktigt som jag, trots att jag inser när jag läser det att det ändå är jag på något vis. Det finns så många människor som tror sig veta bättre än andra jämt och ständigt, jag är nog sådan av naturen att jag liksom inte riktigt orkar förklara för de tror ändå inte på mig. Jag löptränar, jag går på gruppträningspass flera gånger i veckan, jag tränar hemma på egen hand, jag har två hästar och tränar och tävlar i dressyr, vi bor på landet med allt vad det innebär med trädgård, vedeldning, betesmarker, skog etc etc……måste man stappla fram för att det ska synas? Tack vare mitt hårda arbete och mina egna personliga ansträngningar genom åren har jag som sagt lärt mig att hantera detta. Jag vet vad jag ska undvika och jag vet vad jag måste göra för att det ska fungera. Som sagt, om jag inte varit så noga med min träning så hade jag förmodligen varken kunnat rida eller träna. Thats it!

”Bechterews sjukdom kan känns som en smygande smärta på olika platser i kroppen som kan förvärras om man rör sig hastigt, hostar eller nyser. Det kan också vara svårt att ligga stilla, smärtan kan öka då, varför många känner att de oftast har mest ont på senare delen av natten och på morgonen. Kroppen påverkas av förklarliga skäl när den inte mår bra och man kan känna en påtaglig trötthet och allmän sjukdomsbild. Bechterews sjukdom kan också komma i omgångar, ibland känner man inte av det, och ibland känner man av det riktigt mycket. När inflammationen är aktiv säger man att man har ett skov. Bechterews sjukdom och  inflammationen sitter ofta i nedre delen av ryggen och i bäckenlederna. Man får en smärta på ena sidan ryggen eller i ena skinkan – smärtan kan växla sida. I vissa fall, när inflammationen sitter högre upp, kan man få smärtor i bröstet. I olika skeden av sjukdomen kan man få inflammationer i många olika muskelfästen. Detta kan exempelvis bidra till att man, om muskelfästena i övre delen av ryggen är inflammerade, får huvudvärk och nedsatt rörlighet i nacken.”

När man får lida av sviterna efter en riktigt rolig fest!

Fredagens kongress avslutades med bubbel och snittar, helt klart höjdpunkten på dagen, he he he, Efter att ha checkat in på Hotell Diplomat där maken mötte upp klädde vi om och tog buss ut till Solliden där kvällens fest gick av stapeln. Mera bubbel och därefter bordsplacering för oss som var bordsvärdar. Kvällens höjdpunkt var ju helt klart LaGaylia och Robert Wells som underhöll oss en stund…

Senast överförda

Det gäller ju att hålla sig framme. Efter uppträdet tog ett annat band över och vi var inte sena att dansa tills festen tog slut, en jätterolig kväll helt enkelt. På lördagen tog vi sovmorgon innan hotellfrukosten. Därefter strosade vi genom stan innan vi satte oss på tåget, jag sov i stort sett hela vägen hem och väl hemma somnade jag i soffan, det tar på krafterna att partaja som sagt. Inte nog med det, förkylningen är värre, ryggen värker mer än vanligt, nacken vill överhuvudtaget inte samarbeta, väntar på att få en magnetröntgen även på den för att se om det är något fel även där. Känns lite motigt nu faktiskt. Nu ska jag fortsätta att städa och packa upp här innan jag ger mig ut i snön för en ridtur. I kväll blir det ryggträning för hela slanten så hoppas jag att jag är fit for fight inför en ny arbetsvecka…..

Att försöka lära sig att acceptera faktum liksom

Ont i ryggen, ont i nacken, ont i skinkorna och höfterna och nu börjar jag förstå varför. Har varit på massage idag, välbehövligt och ontskönt. Läser om sjukdomen och blir riktigt förbannad när jag inser att jag borde fått hjälp för länge sedan.  Har ridit i kylan rejält påpälsad särskilt om mittendelen av kroppen, är väldigt glad att jag investerade i ridkjolen, det borde jag gjort för länge sedan! Tränat och gjort mina övningar inomhus, ska verkligen göra det till en daglig vana igen.

”Det går inte att helt botas från den kroniska sjukdomen, och man får räkna med att det inte alltid går att ta bort smärtan helt trots att det på många sätt går att lindra den. För att kunna leva på bästa sätt med sjukdomen är det viktigt att man själv tar ansvar för behandlingen genom att ta hand om sin kropp! För bästa möjliga prognos vid Bechterews är det oerhört viktigt med fysisk träning, och även att hålla kroppen varm och att se till att muskler och leder är mjuka och rörliga.”

Jag gör mitt bästa…….

När man har vilodag

Igår började jag känna av en begynnande förkylning. Fick gå och köpa nässpray efter jobbet idag så jag kan andas ordentligt.  Hemskt att var täppt i näsan. Gjorde stallet på morgonen, så skönt att kunna ta in hästarna direkt när man kommer hem. Ingen ridning och ingen träning idag. Har varit duktig och gjort mina ryggövningar. Väntar på att min medicin ska börja verka, vet inte hur länge jag måste äta tabletterna innan effekten kommer helt. Dock gör ju ryggövningarna att smärtan lättar av, bara att bita ihop och göra det till en daglig vana, igen! Var så himla duktig för många år sedan och gjorde mina övningar dagligen. Senaste åren har jag ju mer fokuserat på styrketräning, intervaller, löpning etc. Måste träna mer skonsamt i fortsättningen alltså och ska undvika löprundor utomhus när det är kallt.

I morgon ska jag i alla fall träna på lunchen och på kvällen är det ridning som gäller. Längtar!

Middag idag blev ett viktväktarrecept som jag verkligen kan rekommendera; Kassler med timjan.

kassler med timjanFoto via Viktväktarna

 

När livet känns orättvist!

Som sagt det kunde varit värre! Jag känner mig så himla ledsen idag. För några veckor sedan fick jag veta att en bekant till mig drabbats av cancer. Idag fick jag veta att en bekant inom arbetet till mig också drabbats av cancer och att det är väldigt, väldigt allvarligt……Jag känner mig så himla ledsen för deras skull. Man vet inte vad som väntar. Att leva i nuet är verkligen en klyscha men samtidigt känns det som att det är det enda sättet att överleva på!

Själv har jag ju fått veta att jag har en obotlig sjukdom, men jag kan ju åtminstone nästan leva ett helt normalt liv så länge jag sköter min träning ordentligt. Jag ska verkligen försöka sätta mig in i hur jag ska träna för att ta hand om rygg och bäcken på bästa sätt.

Ha en bra fredag!

Everyday

 

 

När man har fått sin dom

Idag fick jag så äntligen svar på min magnetröntgen. Hade en telefontid med läkaren som berättade att jag har en kronisk inflammatorisk ryggsjukdom, Ankyloserande Spondylit, samt diskbrock. Första steget i behandlingen är att börja med tabletter dagligen för att motverka stelhet, smärta samt motverka inflammation. Regelbunden träning och återbesök igen om tre månader. Det bästa är att jag får och ska höra av mig när jag får besvär, jag slipper alltså vända mig till vårdcentralen vilket för min del inte har lett till något med den problematik jag har.  Kanske inte så konstigt att man har ont emellanåt. Inflammationerna kommer och går och är inget man kan påverka förutom att dämpa med medicin i vissa fall måste man även ge sprutor samt att man måste träna efter kroppens förmåga regelbundet vilket jag ju redan gör. Dessutom har jag turen att ha massage genom jobbet en gång i månaden, något jag alltid utnyttjar.

NikeFoto via Nike

Får väl helt enkelt trösta mig med att det kunde varit värre, det kan det ju alltid. För min del kommer jag ju inte må sämre eller ha mer ont än innan bara för att jag har fått en diagnos. Men nu vet jag i alla fall vad det är.

Idag fick jag hoppa över lunchträningen med anledning av telefontiden med läkaren, har känt mig trött, frusen och lite nedstämd faktiskt. Ute regnar det vilket gör att det inte heller blev någon ridning…..nåväl, imorgon är det fredag. Ska unna mig att gå hem lite tidigare från jobbet så kanske jag hinner med en ridtur innan det blir mörkt. Umgänget med hästarna och ridning är det bästa mot håglöshet!

 

Något av det godaste…..

…måste vara ljummen, griljerad julskinka på hembakat, ljust vörtbröd med kall öl till.  Lagom mycket mat så här mitt i stöket inför dagen med stort D! Julklappar (de få jag köpt) inslagna och lagda under granen…..

Jul9Inslagna med noggrant utvalt silkespapper, omslagspapper, snören och etiketter anpassat för varje person som ska få den. Nördigt möjligen men jag älskar det! Granen är som sagt klädd…..

Jul10 Jul11…i vanligt ordning utan toppstjärna eller annan toppdekoration, jag tycker helt enkelt inte att det är snyggt. Kulorna upphängda i björkriset och med det känner jag mig nöjd. Jag är lyckligt lottad, jag har en familj, någonstans att bo, människor att fira jul tillsammans med, mat på bordet och en säng att sova i, trots det känner jag alltid stort vemod och sorgsenhet inför stora högtider……jag är som sagt lyckligt lottad, jag vet att alla inte har det lika bra som jag, jag vet att många har det mycket bättre. Vad som är bättre och sämre kan bara den enskilde/enskilda avgöra. I år har vi valt att ”bara” köpa en julklapp var. Jag har (i vanlig ordning….) köpt Faktum men känner att jag faktiskt kunde gjort så mycket mer. Projektet en Ljusare Jul i Växjö där man kan skänka en julklapp till dem som inte har möjlighet att kanske få en julklapp annars missade jag…..jag borde ansträngt mig mer! Det finns massor av välgörenhetsprojekt man kan engagera sig i året runt, men just vid jul känns det mer påtagligt än annars. Man kanske inte kan ge till alla hela tiden, tycker det är fruktansvärt med alla dessa tiggare som sitter på gatorna, inte bara att de sitter där utan för att jag går förbi utan att ge dem någonting…..hur ska man egentligen göra och tänka, vilka och hur mycket ska man ge och hur ofta…..om någon har råd att ge så är det välkommet!!!

Nu ska jag och maken gå ut och ta in hästarna (lyxproblem……?) för att sedan ta en drink hos de två yngsta i gårdens brygghus. Ja, jag är lyckligt lottad och jag är medveten om det…..

God Jul på er alla!