Att ha lite lill-lördag för sig själv

Ingen fraktur i axeln men jag ska rå remiss till ultraljud då det inte går att utesluta att något gått sönder. Efter bedövning kunde jag inte röra armen mer än innan så. Dock blev jag till slut hemskickad från akuten och bilen rullade ner hemma på stallbacken runt sju på kvällen i måndags.

Skönt att det inte var någon fraktur men jag har fortfarande väldigt ont och begränsad rörlighet så någon ridning blir det inte förrän till helgen, siktar på fredag. Imorgon ska det regna och jag hoppas verkligen att snön försvinner. Maken är iväg och spelar innebandy så jag och Fritz har huset för oss själva. Jag lyssnar på musik och äter rostad macka med hemgjord skagen/kräftröra, så gott.

Idag när jag kom hem tog jag in hästarna och sedan gick jag en runda i kvällsljuset, det är magiskt. Även om snön försvinner nu så är det ju faktiskt ljust till efter sex vilket gör hästlivet så mycket lättare. Så typiskt att hästarna fick vila några dagar igen. Och vad var det som hände egentligen när jag flög av?

Shiraz har haft lite svårt att stå stilla vid uppsittning och vill gärna ge sig iväg innan man hunnit upp. I början stod hon inte stilla överhuvudtaget så detta är verkligen något som jag fått träna med henne. Sista tiden har det gått hur bra som helst även om hon kan vara lite otålig så lyssnar hon. Nåväl, jag står alltid på en pall, hon är närmare 1,80 (!) hög, sätter vänster fot i stigbygeln och precis när jag svingar högerben över hästen så slår hon upp med svansen, jag fastnar med sporren och hästen får panik då hon sitter fast och bockar iväg med mig stående. Jag har alltid ett hopknutet grimskaft runt halsen på henne för säkerhets skull och jag är glad att jag ändå hade det att hålla mig i men efter drygt 20 m var jag tvungen att släppa vilket gjorde att jag flög som en katapult ut genom staketet som är runt ridbanan. Tack och lov var det murket vilket gjorde att en av plankorna brast när jag for igenom, jag landade mjukt i snön så jag slog mig egentligen inte men måste ha vridit till axeln när jag släppte grimskaftet. Så….. man kan säga att jag är aningen justerad.

I vilket fall som helst klev jag upp, borstade av mig snön och ledde in hästen i stallet, plockade av mig sporrarna (korta), ledde ut henne igen på ridbanan och satt upp utan problem. Eftersom jag trots allt hade väldigt ont red jag inte så länge men det kändes ändå bra annars vet jag att jag hade gått omkring och byggt upp problem som kanske inte finns och därav blivit lite rädd.

Läkaren på akuten trodde jag var en risksökare vilket är väldigt långt från sanningen. Tvärtom, jag är fullt medveten om riskerna och har ett väl utvecklat säkerhetstänk i det mesta jag gör med hästarna men det går aldrig att förutse vad som ska hända eller exakt hur hästarna kommer reagera, så är det bara.

Hur eller hur, jag längtar tills jag kan sitt upp igen, det finns inget som får mig så rastlös som när jag inte kan eller får rida. I morgon har vi städdag efter jobbet sedan tar vi helg! Undrar vad jag ska laga för mat då…..

Hittade ett recept på min nya favoritmatblogg på torsk och räkceviche som jag är sugen på att testa! Varför inte liksom :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.