Kategoriarkiv: Träning

Härlig träningshelg

Shiraz och jag har varit iväg på dressyrträning hela helgen. Jag oroade mig i veckor innan eftersom jag visste att jag var tvungen att köra dit och hem själv. Som väl var kunde jag och en av mina kompisar som också skulle med köra samtidigt. Dock i varsin bil med varsin häst i varsitt släp men ändå! Det gick jättebra på vägen ner, det var bara sista halvtimmen som hon blev lite otålig. Träningen gick bra även om det var jobbigt med många hästar, ryttare ny miljö men just precis det vi behöver öva på. Anläggningen som vi kom till är superfin och tränaren/domaren/ryttaren tog så väl hand om oss! Riktigt kul uppstart på säsongen…..

Alltid så svårt att få till bra bilder. Jag har sällan med min systemkamera numera, den är både sliten, tung och skrymmande. Fotar mest med mobilen men skulle gärna vilja ha en mindre smidigare kamera att fota med. Vi hade i alla fall en mycket givande och inspirerande helg. Så taggad på att ut och tävla nu. Trodde dock aldrig att vi skulle komma hem i snöovädret, det var det värsta jag någonsin varit med om! Nu stannar vi hemma – i alla fall i några dagar……:)

När man har en rolig helg framför sig!

Förberedelser inför eftermiddagens och kvällen cykelfest pågår för fullt. Vi som bor på landet får låna kök av kär vän som bor i samhället Det kräver en del planering och förberedelser så klart, jag har börjat med maten, i år ska vi bjuda på huvudrätt. Det är ett väldigt roligt upplägg och ett trevligt sätt att träffa nya, trevliga människor på. Lite märkligt att inte veta vilka man ska bjuda på mat, det blir alltid en glad överraskning!

Nu ska jag packa klart och sedan gå ut och rida Twisten. Shiraz vilar idag efter lång skogsrunda igår. I morgon åker vi till ridhuset igen för miljöträning och trimning. En vecka kvar, sedan är det dags för unghäst-test igen fast denna gång med en annan pilot ;)

 

När det är gjort!

Så är det äntligen över! Igår var den hemskaste dagen på länge.  Det blev en dålig start på dagen då det visade sig att jag fått fel information av arrangören så att vi fick åka tidigare än vi tänkt. Efterhand blev jag så nervös att jag inte kunde fokusera. Men till slut var vi i alla fall i god tid och fick vår box.  Därefter fick vi mäta och id-kontrollera henne, 1,77 blev höjden. Betydligt mer än vi hade räknat med. När det var klart gick vi en runda för att vänja henne vid omgivningen. Vi gick in och tittade på löshoppningen en liten stund och gick sedan för att sadla och  ta ut hästen. Det började bra……

….sedan gick det raskt utför. Jag har förberett mig i månader och känner mig väldigt säker på både ridning, löshoppningen och visningen för hand. Det enda som egentligen bekymrade mig var att vi inte har övat på att rida tillsammans med andra hästar och det var där det blev problem. Stora problem. Hon är ju inte ”tittig” och rädd men hon kan bli väldigt busig och jag har ju haft problem med att hon har bockat mycket, dock har jag fått bukt med det och sista månaderna har det inte varit några som helst problem. Därför var jag inte alls beredd på det som hände, hon blev busig och lite istadig då hon inte ville gå från den andra hästen. När jag gick på henne med skänklar och spö krumbuktade hon sig tills jag helt enkelt ramlade av på framridningen. Det är ju så klart det som absolut inte får hända. Kan dessutom tillägga att det inte är särskilt bekvämt att falla 1,77 meter ner till marken…..Såklart blev jag rädd och väldigt osäker. De problem som uppstod var jag inte beredd på och jag är heller inte tillräckligt rutinerad och skicklig för att kunna lösa dem på plats. Evenemanget är stort nog som det är. Såklart är jag ju besviken. Men jag satt i alla fall upp igen och lagom tills vi skulle börja var arrangören tvungen att avbryta på grund av en olycka på treåringarnas ridprov. Detta innebar att vi fick sitta av för att invänta ambulanser som skulle in på området.

När det äntligen var vår tur att rida in på banan, man rider två och två, var jag så stel av skräck och så mentalt blockerad att jag knappt kunde rida. Detta avspeglas ju så klart på hästen vilket gjorde att det inte gick bra alls, därför valde jag att avbryta innan galoppdelen. Jättetråkigt men jag ville verkligen inte riskera att ramla av en gång till och denna gång inne på banan framför domarna……..Några fina bilder blev det i alla fall och ambulanserna och akutbilen är såklart bortklippta på bilderna……

Exteriörbedömningen resulterade i alla fall i 7,5 på typ, huvud, hals och bål samt 8 på extremiterna (benen). Det vi fick betyg på på ridprovet var skritten och traven som fick 6,5 vilket är betydligt lägre än jag räknat med. Men man får komma ihåg att det är dagsformen och det domarna ser just där och då som betygsätts. Man rider två och två och jag valde att rida efter den andra hästen hela tiden vilket gjorde att vi inte riktigt fick plats och kunde rida på framåt. Gångartsdomaren framförde dessutom att han såg att det fanns mer tryck under hovarna än vad vi kunnat visa samt att han sett oss galoppera på framridningen vilket är en liten tröst.

Foto: Åsa Blom Thulin

Foto: Åsa Blom Thulin

Dagens överraskning var hopprovet som genererade betyg 7 och hon hoppade max höjd och max bredd vilket jag aldrig hade kunnat tro. Jätteroligt!

På det stora hela får jag ändå vara nöjd med min insats även om det absolut inte gick som jag hade tänkt mig. Men nu vet jag å andra sidan vad jag behöver träna på inför hösten. Men först blir det några veckors välförtjänt vila för henne innan vi trappar ner inför betet, det känns viktigt att få ett bra avslut och det fick vi inte igår. Och jag, jag jobbar fem dagar till innan jag ska på S E M E S T E R!!!

Dressyrträning och zipline

Långfredagen inledde jag med dressyrträning. Det var den bästa träning jag någonsin deltagit på. För första gången i Twistens och min gemensamma historia har vi tränat för någon som ser vad som behöver göras och som kan förklara hur det ska göras och varför. Den utvecklingen som skedde under de 45 minuter jag red var helt magisk. Hoppas verkligen att jag får möjlighet att träna för denna tränare igen.

Efter träningen fick jag besök av Ellie så här var full fart hela eftermiddagen med promenad, vattenpölsplask och äggmålning. Så roligt att få rå om henne helt själv!

Eftermiddagen och kvällen ägnades åt förberedelser inför påskaftonens syskonträff. Tyvärr blev det lite manfall så det var bara min ena bror och hans fru som kunde komma men så himla kul vi hade. Vi började med att ta oss till Little Rock Lack, Sweden Zipline. Jag som varit så rädd och inte vågat åka har helt plötsligt kommit över min rädsla och vi gav oss i kast ed den svarta banan. Helt klart en upplevelse och vi var så nöjda när vi kom i mål!

På kvällen anslöt David, Robin och Erika, Fina Evelina var tvungen att jobba i Simrishamn och kunde inte komma hem. En trevlig middag, diskussioner om livet, gitarrspel, efterrätt och allsång. Vi vi avslutade till och med med lite dans så vi var duktigt trötta dagen efter men det var det så värt! Till sommaren träffas vi på västkusten…..
Idag blir det vilodag förutom att jag ska rida Twisten. Shiraz vilar då hon troligtvis fått en spark, dock ingen fara men hon får ta det lilla lugna ett par dagar till.

Med hjärtat i halsgropen

I går kväll var jag och Twisten på hoppträning. Jag måste säga att det var ombytta roller denna gång. Det vill säga jag var mer skeptisk än hon :) Stundtals kändes det helt ok men det finns helt klart förbättringspotential. Jag måste slappna av, fokusera och våga lita på mig själv och hästen. Det var kul även om det var utanför min komfortzon. Men,  det är ju det som ger utveckling och dessutom så nyttigt med varierad träning! Fick en iPhone-bild från en åskådare.

Foto Ofelia Lönn Kujala

Så typiskt Twisten, ett öra fram och ett bak, alltid lite misstänksam och på sin vakt! Duktiga var vi i alla fall, ska villigt erkänna att jag längtar till nästa gång.

Twisten efter hoppträning
Foto Marie Elisabeth

2017 är här!

Jag är nyfiken på vad detta året kommer att innehålla, jag är säker på att det inte kan bli ett dugg sämre än 2016 som inte var något vidare…….nu vill jag blicka framåt och göra mitt bästa för att skapa ett riktigt bra år. Vad det kommer innebära återstår att se :)

Idag tog jag och en kontorskollega en lunchpromenad i det fina vädret. Vi promenerade iväg från stan för att inhandla stans bästa (och i särklass billigaste) falaffelrulle. På köpet fick vi en pratstund,  motion och frisk luft också! Jag måste  verkligen tänka på att bli mer hälsosam. Jag har varit en riktig slarva sista tiden och det känns verkligen inte bra. Jag ska röra mig mer och regelbundet igen och äta nyttigare samt dra ner på alkohol och socker. Lätt som en plätt, eller hur…..

Foto Pinterest

 

Visst känns det lyxigt med fredag!

Haft en ganska bra jobbvecka. Inga resor denna veckan vilket innebär långa dagar på kontoret. Gillar att resa men vill ändå ha lagom balans. Har hunnit med att lunch-träna två gånger vilket är det ultimata. I tisdags ett Body-pump-pass och igår ett cirkel-fys-pass. Jag har grym träningsvärk i vaderna och i ryggen idag. På kvällarna har jag dessutom mockat stallet och sedan ridit två hästar. Båda hästarna går fantastiskt fint, jag är så evigt glad för dem. Idag har jag haft vilodag, fixade stallet på morgonen innan jobbet så att det bara var att ta in hästarna, fodra och plocka av täckena, känns lyxigt!

Shiraz har jag ridit i skogen två ggr denna veckan med makens hjälp. Twisten har jag jobbat på ridbanan och hon känns helt fantastiskt fin……på måndag kommer Louise igen för att ge henne djupvågsbehandling och dessutom kommer hovslagaren. Just nu känns det så bra att jag nästan inte vågar tro att det är sant. Kan inte låta bli att hoppas på att vi ska kunna ge oss ut på tävlingsbanorna igen, möjligen någon programridning nu och under vintern och förhoppningsvis tävling till våren. Shiraz ska jobbas ca en månad en och en halv till men mestadels i skogen och bara max 3 ggr i veckan sedan är det dags för vila för hennes del. Oktober är överlag en stressig månad för det är då ljuset försvinner, jag brukar skynda mig hem från jobbet för att hinna rida ut i alla fall en av hästarna innan det blir mörkt. November betyder ridbana och ibland ridhus, december betyder vila för dem som tävlar och mitten av november till mitten av februari vila för unghästarna. Det är viktigt att dela upp allting annars kan det lätt kännas övermäktigt när vi nu går mot mörka tider och tider då det blir hårt och halt på marken. Nåväl, då är det dags att sänka kraven och därmed blir det tid till lite annat också. Eller hur! I vilket fall som helst känner jag mig mer inspirerad och motiverad än någonsin……..hoppas att det håller i sig.

tjejfest-tjohoI morgon ska jag på tjejfest vilket brukar vara oerhört trevligt! Vet inte riktigt varför egentligen men det bara är så…….ska bli riktigt kul!

tjejfest-plaza

cosmopolitan


Semestermåndag

Senaste löprundan jag var ute på var jag tvungen att stanna och plocka lite svamp, det går ju helt enkelt inte att bara springa förbi dem gång på gång….inte så många men tillräckligt för varsin toast till förrätt och så otroligt gott. Less is more!

iPhone-bild Marie Elisabeth

Idag har jag fixat lite med växterna i grönsakslandet och kring uteduschen. Det bästa med att ha semester är att ha tid och att få göra det man har lust med i sin egen takt utan att tänka på klockan.

iPhone-bild Marie Elisabeth

Jag är så nöjd med klematisen som jag planterade runt duschen, den trivs tydligen eftersom den verkligen växer och frodas. Perfekt insynsskydd!  Själva duschen är jag mindre nöjd med och ser fram mot att installera denna nya, fina när den kommer……

© FOTOGRAFEN. Michael Damsgaard, www.michaeldamsgaard.dk
Foto  Michael Damsgaard

Kommer bli kanon! Igår klippte jag dessutom alla häckarna runt trädgården, kunde knappt lyfta armarna på kvällen, det var idiotiskt att göra allt samma dag men jag ville så gärna bli färdig. Och vattenslangen som går till uteduschen är äntligen fall frilagd nu när häcken är klippt så nu har vi varmvatten de dagar solen skiner! Underbart!

Idag skiner äntligen solen, jag har tagit hand om hästarna, har en del att berätta där men det kräver ett eget inlägg. Nu ska vi packa lite grejer och köra till sjön för att sola och bada, men först en löprunda! I kväll är det ju allsång på Skansen vilket betyder öppna dörrar och grillning i alla fall hemma hos oss :)

 

Besvikelse

Igår stressade jag hem från jobbet för att hinna åka till programridningen som jag bokat. Tyvärr gick det inte att rida överhuvudtaget eftersom hon blev så spänd och tittig att jag helt enkelt bröt. I stället för dressyrstaket låg det bommar och ”sockerbitar” framme vilket inte direkt underlättade.  Samma ridhus som vanligt men inte hjälpte det. Det är inte roligt längre eftersom det inte går att uträtta något vettigt på tävling och nu inte heller på en programridning. Som sagt, jag tänker inte utsätta mig för detta fler gånger nu.  Rena rama självplågeriet är vad det är……..dessutom finns det lite för många besserwissrar som vet precis hur det ska gå till. Är det någon som känner sig manad, varmt välkommen att tävla……..jag ger upp!

img_0958-1

Tar med mig denna händelse i alla fall även om vi fick jobba hårt för det. Jag åkte i skyttetrafik fram och tillbaka till ridbanan när staketet stod uppe vilket hjälpte dag ett men inte till dag två……nåväl, det var kul att rida MsvC-programmet på tävling, förutom att hon blev rädd en gång kändes det väldigt lätt att rida igenom programmet faktiskt, skulle vara roligt att göra det igen.

Att släppa träningsprestigen

Många undrar hur jag hinner med. Ibland undrar jag själv hur jag hinner med. Men om jag tänker för mycket på hur och vad jag ska hinna börjar det bli jobbigt. Givetvis måste man ju ha en plan! Jag älskar ju struktur men det måste vara en struktur som ändå innehåller en viss flexibilitet.

Att ha egna hästar kräven naturligtvis även en hel del fysiskt arbete utöver ridning och hästarnas utbildning från marken. Mockning,  bära vatten och foder, se över hagarna, putsa utrustning. Sladda ridbanan, bära hindermaterial, koppla på och av transporten, fixa, trixa och dona helt enkelt. DET mina vänner är det som kräver muskelkraft och kondition förutom att sitta på en häst och rida för kung och fosterland i en timme. Och! Hästen går nämligen inte dit man vill bara av sig själv, det krävs lite mer än så tro det eller ej…..

För att orka allt detta måste jag ju träna min egen kropp. Styrka och kondition. Helst varje dag vilket naturligtvis inte går, knappt varannan heller men åtminstone var tredje dag. Det är rimligt. Min sjukdom kräver även att jag rör på mig och håller igång. Det hjälper hästarna mig med utan att jag tänker på det egentligen. Men muskelstyrkan måste jag ändå jobba lite på själv där emellan vilket jag även gör. Numera har jag släppt på prestigen. Skit samma om jag tränar armar, rumpa ben eller mage eller allt samtidigt, huvudsaken är ju faktisk ATT jag tränar! Ibland går jag, ibland springer jag och ibland kör jag olika övningar hemma. Det behöver liksom inte vara så komplicerat. Numera gör jag det jag känner för och tycker är kul. Jag är ingen elitidrottare som behöver minutiösa program och måltider som jag väger för att få i mig rätt mängd protein och kolhydrater. Jag är en vanligt människa som älskar hästar och gillar att vara utomhus och röra på mig. För det behövs inga specialprogram. För att jag ska känna motivation måste det vara kul och det måste vara rimligt att hinna med och orka det jag ska utföra. För att jag ska orka rida måste jag träna och det är motivation nog sedan gör det ju ingenting om kläderna sitter bra dessutom. Det får i alla fall mig att trivas och känna mig nöjd och med det kommer ju faktiskt motivationen.

Idag vilar hästarna och jag ser fram mot en motionsrunda av något slag i den underbara naturen i kväll!

Scilla