Kategoriarkiv: Tävling

När man längtar efter att få tävla igen

Att jobba heltid 8-17 måndag-fredag innebär att det inte finns så mycket tid över att ägna åt sådant man måste och sådant man vill. Min ena bror frågade mig häromdagen ”?  Du tycker alltså fortfarande att det är så roligt att rida”. Ja svarade jag, det tycker jag. ”Tävlar du och så med då eller”? Ja det gör jag svarade jag men nu är det ett tag sedan. Närmare bestämt flera månader sedan och det var ingen rolig upplevelse. Dock planerar jag att komma ut igen framöver. Kanske med båda eller kanske bara med ”svart”. Vi får se hur det känns. Det är i alla fall lika roligt att rida som alltid och jag har alltid en planering för båda hästarna. Nu är båda dessutom i full gång och det känns riktigt bra vilket är fantastiskt kul! Igår var ”tränaren” här och stämde av med ”svart” och jag fick beröm för de senaste månadernas jobb!  Har även varit iväg och tränat för annan tränare vilket också var mycket givande. Så nu blickar vi framåt!

Sitter just nu och tittar på VM-dressyren i Tryon och imponeras av alla duktiga ryttare och fina hästar! Mycket bra fredagsnöje :)

Foto via Aftonbladet

 

Vila för hästarna och semester för mig!

Idag åkte Fina Evelina och jag till Falsterbo för att verkligen ha semester under en hel vecka! Det är inte vanligt att vi är iväg så här länge men åh vad det ska bli skönt! I fredags jobbade jag sista dagen innan fyra veckors härlig semester. Eftersom jag inte hade någon riktig semester förra sommarn är det mer än efterlängtat i år! Helgen inleddes med kalas för släkting på närbelägen herrgård vid sjö i småländska skogar. Jag hade äran att bland annat umgås med denna donna…..


I lördags blev det till att stiga upp riktigt tidigt för att åka på tävling. Jag hade hjälp av Claccic ridkonst och Cicci som tävlade min häst åt mig.

Själv red jag prograrmridning för densamma i tisdags vilket gick riktigt bra efter bock, bus, studs och lite annat krumbuktande…….Även om inte procent och resultat var vad man önskar var jag jättenöjd med både häst och mig!

Känner mig taggad och sugen på hösten då jag så småningom tänker tävla själv. Men tills jag känner mig säker kommer jag ta fortsatt hjälp! Just nu befinner vi oss som sagt var i Falsterbo eller närmare bestämt i Höllviken. Nu väntar salta havsbad, fina hästar, roliga tävlingar, cykelturer och många timmar på den underbara stranden! Vi ska även åka över till Köpenhamn för stros och shopping någon dag i veckan. Mycket nöjd över att vi lyckades hitta och hyra stuga ett stenkast från stranden utan att bli ruinerade!

Hörs snart :)

Det där med att tävla i dressyr

Förra lördagen var jag iväg på dressyrtävling med T. Det gick inte alls, trots att hon kändes fin på framridningen var det kört när vi kom in på banan. Jag valde att utgå och sedan styrka mig i nästkommande klass. På det stora hela kan man säga att det blev en dyr framridning och att det inte var värt att köra tur och retur till Eksjö i 30 graders sol.

Gårdagen var betydligt trevligare! Vi var i Värnamo med Shiraz och Cicci red två klasser på Shiraz! Guldstjärna på den! Hon var helt omöjlig på framridningen och busade och flög runt som en galning. Jag hade aldrig rett ut det hela själv så jag är så tacksam att jag har en otroligt skicklig pilot som styr omkring åt mig! Väl inne på banan var det inga problem. I LC:1 som var premiärtur och första tävlingen för den svarta draken fick vi ihop 65,19 % vilket var var jättenöjda med. Vi var tveksamma till att starta nästa klass som var en LB:2 då vi var rädda att hon skulle bli för trött. Efter en kort framridning där hon var lugnare men fortfarande fick små utbrott styrde vi ändå ner till banan vilket var tur för även om hon var trött och det var ett par missar genererade ritten i hela 67,83 % med ett par åttor i protokollet och väldigt positiv kritik. Det är en fantastiskt rolig start på Shiraz karriär som dressyrhäst och även om det inte var med mig i sadeln så hoppas jag på att det blir så i framtiden. Tills dess är jag utomordentligt nöjd med att se min tränare där. Stort tack till världens bästa Cicci på Claccic ridkonst!

När man haft en hektisk vecka

Att jobba med HR innebär att den ena dagen inte är den andra lik. Man vet aldrig vad som kommer att dyka upp. Det kan vara allt från rekrytering, misskötsamhet, varsel, fackliga förhandlingar, statistik, löner, kommunikation och framför allt att jobba med chefsstöd. Jag tycker detta är ett väldigt roligt jobb. Det man ska veta är att det ser väldigt annorlunda ut beroende på vilken verksamhet man jobbar i. Jag jobbar för närvarande inom kommunal verksamhet vilket är helt olikt allt annat jag gjort. Jag lär mig massor och får verkligen vara med i alla frågor. Samtidigt känner jag avsaknad av produktivitet. Det är mer en förvaltande organisation och det är jag ovan vid. Just nu har vi ny förvaltningschef och det verkar trots allt som att vi har en spännande resa framför oss! Framtiden får helt enkelt utvisa hur det blir…..

Imorgon ska jag och T tävla igen, det känns verkligen inte bra alls. Hon är tjurig och stingslig och hur jag än försöker känns ingenting bra. Vi är anmälda till två klasser, LA:3 samt MsvC:1, har haft funderingar på att stryka mig hela veckan men tänker samtidigt att går det så går det, annars får det helt enkelt vara, orkar liksom inte kämpa längre…..Nästa helg ska Shiraz tävla men inte med mig på ryggen, min tränare ska hjälpa mig. Just nu känns allt motigt, jag har två hästar men jag kan liksom inte göra det jag helst vill med någon av dem av olika anledningar. Har god lust att byta båda mot en som kan uppfylla alla mina krav men det är ju näst intill omöjligt och ett hästjobb att ta sig an. Dessutom krävs det stora ekonomiska resurser som jag inte har……

Vill inte vara gnällig men så mycket jobb, tid, energi och pengar som jag lägger tycker jag just nu att jag får väldigt liten utdelning för min insats och så ska det ju inte vara.

Nu håller vi tummarna att jag lyckas hålla ihop det och att T är på bra tävlingshumör imorgon……

Besviken och nöjd på samma gång

Dagens dressyrtävling med Twisten, den första för säsongen, resulterade i kritiken olydig och det var befogat. Inte så kul. Men jag är ändå nöjd med min egen insats då jag lyckades hålla ihop det programpunkt för programpunkt hela vägen. Att komma sist är inte kul och domaren var hård. De enda kommentarerna vi fick var på det som var dåligt. Det som var bra valde hon att inte kommentera. Trist. En LA:1 på en landsortstävling är ju liksom inte SM. Så svårt kan det ju inte vara att ge dem som tävlar något med sig på vägen……

När det är fullt fart igen!

Working nine to five (läs åtta till åtta…..) kräver en hel del planering och insats. Särskilt när man ska hinna med ett stort hus, en trädgård, tvätt, handling, matlagning, umgås med familj och barnbarn och sist men inte minst att matcha inte bara en utan två dressyrhästar mot tävling.  Jag är just nu ganska trött, senaste tiden har jag även varit inne i ett skov med min Bechtrews, det är tufft när det sätter in. Jag kan inte stå, inte sitta och inte ligga. Det känns absolut bäst när jag rör på mig. Jag började jobba i måndags och det är verkligen full fart, löner som ska attesteras, fakturor som ska skickas, medarbetarsamtal som ska hållas, anställningsavtal som ska skrivas, kunder och konsulter som ska hållas nöjda och så allt annat med det. Ändå känns det väldigt roligt, jag måste bara spara på mina krafter och lägga energi på rätt saker.

Denna veckan har det varit brytvecka på jobbet och då är det inte 8-5 som gäller, vi går hem när vi är klara helt enkelt. Jag är fortfarande ny i min roll och har ännu inte fått min introduktion men jag hankar mig fram…..jobbet är roligt, kollegorna är toppen och i organisationen finns det absolut potential. Jag älskar mitt jobb, dagarna flyger iväg och jag känner att jag har utvecklats mycket å kort tid. Idag och igår har jag även haft förmånen att jobba sida vid sida med Superwoman, hon är inte bara snygg, hon är j-ligt kompetent, vass och med skinn på näsan! En kvinna helt i min smak. En grym kollega från ett annat kontor som har stöttat upp vid brytdatum och det var guld värt!

Nåväl, idag blev det ingen ridning, igår gick min silverprinsessa som en dröm. Det känns ovanligt bra, nästa helg siktar vi på tävling igen efter sommarvilan. Svarta prinsessan ska få på sig skor igen nästa vecka, hon är smått uttråkad och vill mer än gärna ha uppmärksamhet, hon är verkligen trött på sommarlov, ha ha ha. Dock nyttigt, hon var väldigt trött i slutet på säsongen. Nu sätter vi nya mål, helst vill jag starta henne innan årets slut. Planen med Twisten (grå prinsessa) är att befästa tävlingsprestationen och att nästa år kvala till MsvB (i dressyr)!

Shit vad coolt, tänk att vi kommit så här långt……det trodde jag aldrig!

 

När man äntligen har gjort det!

VI VANN!!!

Tänk att vi äntligen har lyckats tillsammans och med tillsammans menar jag verkligen att vi har samarbetat även om vi inte har varit helt överens precis hela tiden. Detta trodde jag aldrig för ett år sedan. Jag är så himla glad för att vi har tagit oss så här långt! Till och med knopparna höll, ja inte i två dagar, jag gjorde om dem i söndags morse. Jag har börjat sy dem i stället och det funkar perfekt!

Det går dessutom mycket snabbare än att bara använda silikonband. Hittade en bra instruktionsvideo hos Dressyrbloggen 

Nåväl, jag ska inte göra några jättelånga utläggningar, men av fyra klasser har vi placerat oss i två. En av dem vi inte placerade oss i var en MsvC:1 och där hade vi ändå hyfsat resultat. Den sista glömmer vi då det var katastrofala procent, förstår fortfarande inte riktigt skillnaden mellan bedömningen i klasserna men det är ju för sent att fråga domaren om det nu……!

Nåväl, nu har min vackra vita prinsessa fått vila i två dagar, hon var rejält trött. I morgon blir det skogstur, torsdag lite lättare pass på banan, fredag vila och lördag och söndag helgkurs med tre pass varav ett med bommar och ett med programridning. Jag ska verkligen passa på att ta hjälp med Msv-programmet så jag lär mig hur jag ska plocka poäng i fortsättningen. Längtar tills det är dags för tävling igen :D

När det är gjort!

Så är det äntligen över! Igår var den hemskaste dagen på länge.  Det blev en dålig start på dagen då det visade sig att jag fått fel information av arrangören så att vi fick åka tidigare än vi tänkt. Efterhand blev jag så nervös att jag inte kunde fokusera. Men till slut var vi i alla fall i god tid och fick vår box.  Därefter fick vi mäta och id-kontrollera henne, 1,77 blev höjden. Betydligt mer än vi hade räknat med. När det var klart gick vi en runda för att vänja henne vid omgivningen. Vi gick in och tittade på löshoppningen en liten stund och gick sedan för att sadla och  ta ut hästen. Det började bra……

….sedan gick det raskt utför. Jag har förberett mig i månader och känner mig väldigt säker på både ridning, löshoppningen och visningen för hand. Det enda som egentligen bekymrade mig var att vi inte har övat på att rida tillsammans med andra hästar och det var där det blev problem. Stora problem. Hon är ju inte ”tittig” och rädd men hon kan bli väldigt busig och jag har ju haft problem med att hon har bockat mycket, dock har jag fått bukt med det och sista månaderna har det inte varit några som helst problem. Därför var jag inte alls beredd på det som hände, hon blev busig och lite istadig då hon inte ville gå från den andra hästen. När jag gick på henne med skänklar och spö krumbuktade hon sig tills jag helt enkelt ramlade av på framridningen. Det är ju så klart det som absolut inte får hända. Kan dessutom tillägga att det inte är särskilt bekvämt att falla 1,77 meter ner till marken…..Såklart blev jag rädd och väldigt osäker. De problem som uppstod var jag inte beredd på och jag är heller inte tillräckligt rutinerad och skicklig för att kunna lösa dem på plats. Evenemanget är stort nog som det är. Såklart är jag ju besviken. Men jag satt i alla fall upp igen och lagom tills vi skulle börja var arrangören tvungen att avbryta på grund av en olycka på treåringarnas ridprov. Detta innebar att vi fick sitta av för att invänta ambulanser som skulle in på området.

När det äntligen var vår tur att rida in på banan, man rider två och två, var jag så stel av skräck och så mentalt blockerad att jag knappt kunde rida. Detta avspeglas ju så klart på hästen vilket gjorde att det inte gick bra alls, därför valde jag att avbryta innan galoppdelen. Jättetråkigt men jag ville verkligen inte riskera att ramla av en gång till och denna gång inne på banan framför domarna……..Några fina bilder blev det i alla fall och ambulanserna och akutbilen är såklart bortklippta på bilderna……

Exteriörbedömningen resulterade i alla fall i 7,5 på typ, huvud, hals och bål samt 8 på extremiterna (benen). Det vi fick betyg på på ridprovet var skritten och traven som fick 6,5 vilket är betydligt lägre än jag räknat med. Men man får komma ihåg att det är dagsformen och det domarna ser just där och då som betygsätts. Man rider två och två och jag valde att rida efter den andra hästen hela tiden vilket gjorde att vi inte riktigt fick plats och kunde rida på framåt. Gångartsdomaren framförde dessutom att han såg att det fanns mer tryck under hovarna än vad vi kunnat visa samt att han sett oss galoppera på framridningen vilket är en liten tröst.

Foto: Åsa Blom Thulin
Foto: Åsa Blom Thulin

Dagens överraskning var hopprovet som genererade betyg 7 och hon hoppade max höjd och max bredd vilket jag aldrig hade kunnat tro. Jätteroligt!

På det stora hela får jag ändå vara nöjd med min insats även om det absolut inte gick som jag hade tänkt mig. Men nu vet jag å andra sidan vad jag behöver träna på inför hösten. Men först blir det några veckors välförtjänt vila för henne innan vi trappar ner inför betet, det känns viktigt att få ett bra avslut och det fick vi inte igår. Och jag, jag jobbar fem dagar till innan jag ska på S E M E S T E R!!!

Att känna sig glatt överraskad!

Sista veckorna har Twisten varit helt fantastisk att rida. Jag har haft ett par riktigt givande träningar och förra veckan efteranmälde jag mig till en tävling i närheten. Det var så fantastiskt kul, hon var riktigt fin på framridningen. Jag var lite osäker eftersom jag har ridit på kandaret sista tiden då jag har svårt att reda ut henne på vanligt tränsbett. Tidigare har jag växlat men eftersom hon varit så fruktansvärt svår, arg och omöjlig hela våren har det i stort sett bara blivit ridning på kandar. Jag red naturligtvis på tränset på tävlingen eftersom det var en LA:3 jag startade. När vi skulle in på banan blev hon rädd och jättespänd men i stället för att vända, hoppa och kasta sig eller resa sig lyssnade hon på mig och jag kunde rida in på banan efter lite övertalning. Jag red ungefär som jag brukar när jag rider fram, har äntligen hittat ett fungerande system, och trots att hon var aningen motvillig gick hon fram ordentligt och jag kunde reglerar henne, trots att hon var rädd här och där kunde jag ändå rida! Detta var en fantastiskt rolig upplevelse och jag är sååå glad. Bra kritik och kommentarer i protokollet…..

Herregud vad glad jag är. Det bästa av allt är att det verkar hålla i sig och imorgon ska vi träna igen!

Besvikelse

Igår stressade jag hem från jobbet för att hinna åka till programridningen som jag bokat. Tyvärr gick det inte att rida överhuvudtaget eftersom hon blev så spänd och tittig att jag helt enkelt bröt. I stället för dressyrstaket låg det bommar och ”sockerbitar” framme vilket inte direkt underlättade.  Samma ridhus som vanligt men inte hjälpte det. Det är inte roligt längre eftersom det inte går att uträtta något vettigt på tävling och nu inte heller på en programridning. Som sagt, jag tänker inte utsätta mig för detta fler gånger nu.  Rena rama självplågeriet är vad det är……..dessutom finns det lite för många besserwissrar som vet precis hur det ska gå till. Är det någon som känner sig manad, varmt välkommen att tävla……..jag ger upp!

img_0958-1

Tar med mig denna händelse i alla fall även om vi fick jobba hårt för det. Jag åkte i skyttetrafik fram och tillbaka till ridbanan när staketet stod uppe vilket hjälpte dag ett men inte till dag två……nåväl, det var kul att rida MsvC-programmet på tävling, förutom att hon blev rädd en gång kändes det väldigt lätt att rida igenom programmet faktiskt, skulle vara roligt att göra det igen.